Det känns i luften att sommaren går mot sitt slut. På utebadet var det tomt idag, trots det fina vädret, och i trädgårdarna mognar äpplena. Bilarna börjar komma tillbaka till parkeringen på gården och kvällarna bli mörka. Vinden som rasslar i trädkronorna har ändrat karaktär - den är inte länge en varm fläkt utan viskar om kommande höststormar och kyla. Eller så är det bara jag. I vilket fall kommer jag att vara långt härifrån när löven och mörkret faller. Visst kommer de att falla även där jag är, men det kommer att vara andra löv och ett annat mörker. Ett annat liv - om så bara för ett år.
Idag har jag varit riktigt flitig - gick upp vid 6, jobbade (jobbigt men kul - så länge ungarna lyssnar vill säga), hann träffa saknade Frida och Mina, lagade en riktig gourmetmiddag av vad jag hittade i frysen och ägnade de senaste timmarna åt att rensa och tömma min byrå och diverse andra utrymmen i mitt rum. Jag är visserligen långt ifrån klar men det är nu saker och ting börjar kännas verkliga. Jag ska faktiskt åka! Om närmare bestämt 19 dagar!
(Jag vet att de flesta andra utbytesstudenter har lagt upp en sådan där automatisk nedräkning på sina bloggar, tex http://henrikiusa.blogg.se/ (Henrik åker förresten till USA idag, och jag önskar honom tusen lycka till!), men eftersom jag inte fattar hur man ska göra det så får ni nöja er med min manuella nedräkning)
Fick ett mail från STS idag där de skrev att min flygbiljett och flygbrev inom kort kommer att skickas till mig. De skrev också att jag så fort jag får mitt visum måste meddela dem detta. Men något visum har jag inte fått än, och jag erkänner att jag är liiite orolig. Men men, det fixar sig nog, det brukar det göra.
Så, nu tänkte jag berätta lite vidare om året som gått och processen som har lett till att jag om 20 dagar kommer att stå på kanadensisk mark och andas kanadensisk luft. (Ni får ha överseende med att jag kanske skriver något som jag har berättat förut, jag kommer nämligen inte ihåg och orkar inte läsa igenom alla inlägg) Efter att jag skickat in min ansökan (där jag i stort sett bara skulle fylla i mina personuppgifter och såklart vilket programland jag valt) blev jag kallad till en intervju. Jag var sjukt nervös inför denna intervju, vilket jag inte alls hade behövt vara. Den bestod av tre delar: en på svenska tillsammans med mina föräldrar, en på engelska och till sist en skriftlig del på engelska.
Några veckor senare fick jag ett antagningsbesked från STS, och jag blev såklart jätteglad eftersom det innebar att jag faktiskt skulle komma iväg. Sedan började arbetet med att färdigställa alla dokument som krävdes för att de skulle kunna hitta en lämplig värdfamilj och skola till mig - ett personligt brev från mig och ett från mina föräldrar, ett fotoalbum, ett flera sidor långt häfte där jag skulle fylla i personuppgifter, intressen osv, betyg i alla avslutade kurser och omdömen i de oavslutade. När jag till slut fått iväg dessa (då hade det redan hunnit bli februari om jag minns rätt) återstod det i stort sett bara att vänta. Och vänta. Och vänta.
STS höll i ett avreseläger en helg för oss som skulle åka. Lägret var visserligen gratis och skulle ha varit grymt kul att åka på, men eftersom det var i Göteborg och jag dessutom hade tävling den helgen så valde jag att skippa det. Under tiden som jag väntade på att få min värdfamilj så sökte jag några stipendier, bland annat STS egna stipendium. Jag har dock inte fått något än, och även om jag hoppas så inser jag att det knappast är troligt. Jag har dock tänkt söka ytterligare ett par stycken, även om det är väldigt sent nu. Man kan ju inte lyckas om man inte försöker, eller hur?
Ikväll väntar ett avsnitt av Cityakuten och sedan sängen, om jag ska orka resten av veckan som sommardaglägerledare...
Hare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar