lördag 29 oktober 2011

Victoria: torsdag och fredag

Hallå!

Äntligen har jag kommit fram till sista inlägget på Vancouver/Victoriaresan (utan tvekan en av de bästa veckorna i mitt liv). Måste bara varna för att detta inlägg är supermegalångt och har väääldigt många bilder, bara så ni vet vad ni ger er in på!

På torsdagsmorgonen hade vi fri tid fram till lunch, och jag Fabia och Laura samt några till tog chansen att gå en guidad tur parlamentsbyggnaden. På grund av en väldigt god frukost (pannkakor, mmm) som inte fick missas var vi dock lite sena och fick därför springa större delen av vägen dit från hotellet (ca 1,5 km)... Turen var i alla fall okej, och byggnaden väldigt vacker även från insidan, med mycket historiska symboler och utsmyckningar.

British Columbias vapensköld (med texten "skönhet utan slut" eller något i den stilen)

 Queen Elisabeth II (Canadas statsöverhuvud för er som inte visste det)

"To celebrate the golden jubilee och the Reign of Queen Elisabeth II"

Tydligen är denna sortens blomma något av en symbol för BC. Kommer dock inte ihåg vad den kallas...

Och BCs flagga. Guiden förklarade vad allt på flaggan står för: den nedgående solen symboliserar att vi är i väst, de blå och vita vågorna står för havet respektive snön på bergstopparna, den brittiska flaggan påminner om BCs koloniala arv och kronan står för drottningen. 

När turen var slut var det bara en kvart kvar tills parlamentssessionen började, så vi bestämde oss för att stanna kvar och titta en stund. Vi fick gå genom en metalldetektor och tog plats uppe på läktaren. Såhär ser BC's riksdag ut på insidan:

Till vänster om ordföranden härifrån sett sitter regeringspartiet (Conservatives) och till höger sitter oppositionen

Ordförandens " tron"

Så vi fick titta på när ordföranden marscherade in i sin uniform och spejsiga hatt. Resten av politikerna kom in genom dörrarna ni kan se längst till höger och vänster på bilden. "Resten" är dock något av en överdrift, det var knappast med än 10 % av dem där. Anledningen till detta var att de så fort de satt sig var tvungna att lämna salen igen på grund av att det längs hela den nordamerikanska västkusten hölls en jordbävningsövning kl 10.20, och alla medarbetare var tvungna att gå till sina kontor och gömma sig under skrivborden. Vi, å andra sidan, fick lämna byggnaden helt och hållet.

Såhär ser parlamentshuset ut på lite närmare håll och i dagsljus:


Efter detta tog vi en kort sväng inne i The Empress, där vi bland annat fick se drottningens te-rum och en väldigt lyxig matsal med bengaliskt tema. Hela stället bara skrek lyx, och det vore ju inte helt fel att bo där i några dagar...

Eftersom vi skulle vara på hotellet kl 12 för att äta lunch och eftersom ingen av oss hade någon utklädnad för kvällens halloweenparty blev det till att skynda oss till kostymbutiken Value Village (med ett par obligatoriska  stopp i souvenirbutiker på vägen.). Väl där var jag inte ensam om att irra runt i gångarna och allt mer förtvivlat leta efter en kostym som
a) inte var för dyr
b) inte fick en att se ut som om man klivit rätt ut från en bordell...
c) inte var ful
d) var originell och kreativ

Detta var, som ni kanske förstår, inte det lättaste. Efter mycket tvekande köpte snåla jag ett par änglavingar, en halo och en vit fjäderboa att kombinera med ett vitt linne och (i brist på vita byxor) mina vanliga jeans. (Det hela slutade dock med att jag lånade en vid top av Laura eftersom vingarnas axelband såg väldigt konstiga ut tillsammans med det ärmlösa linnet...)

Så fort vi var klara (Laura bestämde sig till slut för att vara en nyckelpiga medan Fabia köpte en bi-outfit) var det dags för dagens andra (men inte sista) springtur tillbaka till hotellet för lunch. Sedan var det dags för en av resans absoluta höjdpunkter: valskådning! Vi blev indelade i två grupper, en grupp i varje båt. Det tog ett tag att komma ut på öppet hav där valarna fanns, och det var rejält kallt på båten, så jag var glad för att jag i sista minuten tagit med mig min fleecetröja...

Fabia och jag på båten

När vi väl fick syn på valarna var  kylan snart bortglömd. Till en början höll de sig på avstånd, men vid ett flertal tillfällen kom de så nära båten att man kunde urskilja deras individuella färger och mönster. De första valarna vi såg var knölvalar, och lite senare en grupp späckhuggare. Tydligen är det ovanligt att se båda sorterna under en och samma tur, och vi hade verkligen tur (inte bara med vädret)! En av späckhuggarna simmade precis bredvid båten, och dök till och med ner under den. Riktigt häftigt och en verklig upplevelse!

 Två knölvalar

 Mer knölvalar


 Späckhuggaren precis innan den dök ner under båten (om ni tittar noga kan ni se valens kropp under ytan)

Och ännu en späckhuggare

Lite senare åkte vi förbi några klippor med massor av sälar och sjölejon. Där fanns också en väldigt söt liten fyr ute på ett skär.

 Sälar

 Sjölejon


 Mer sjölejon...

... och mer sälar

När vi var på väg tillbaka in till Victorias hamn fick vi se ännu fler knölvalar, och denna gången på riktigt nära håll.



Väl tillbaka i hamnen (och värmen) var jag bara tvungen att ta lite fler bilder eftersom allt såg så himla mysig ut. Efter detta var dock minneskortet på min kamera fullt, så tyvärr blev det inga fler bilder från resten av kvällen för min del.

 The Empress

 Parlamentsbyggnaden

Och en supergullig liten turistbåt

Efter en väldigt god middag på hotellet (kött, kyckling, potatismos, klyftpotatis och "gravy") gick vi upp på våra rum för att göra oss i ordning för halloweenpartyt. Detta tog oss längre än väntat, delvis på grund av våra ganska så misslyckade försök att locka mitt och Martines hår (hon var också ängel) med en plattång. Till slut blev vi i alla fall klara, och resten av kvällen var bara helt underbar, med karaoke och dans och allmänt mys. Alla var väldigt snyggt utklädda och våra fantastiska pumpor var pricken över i. Kort sagt, halloweenstämningen var på topp!

En hemsk bild av mig, men här är i alla fall Alba, jag, Jenna, Laura och Martine i våra vackra utstyrslar. Som ni kan se blev varken mitt eller Martines hår särskilt lockigt, trots våra ansträngningar...

Jag och de tre andra svenskarna (Julia, Daniella och Henrik) sjöng såklart ABBA på karaoken, Gimme gimme gimme. Utöver detta sjöng jag även Katy Perrys Last Friday Night och Can you feel the love tonight från Lejonkungen tillsammans med de andra. Riktigt kul var det, även om jag med min förskräckliga sångröst undvek att stå altför nära micken...

En annan rolig sak var att vi alla fick rösta på bästa manliga respektive kvinnliga utklädnad, personen med bäst attityd under hela resan samt mest hjälpsamma personen. Och jag blev (till min förvåning) utsedd till den mest hjälpsamma! Riktigt kul och uppmuntrande, och jag vann även en bok, How to be a Canadian. Har inte börjat läsa den än, men den verkar riktigt rolig!

När partyt till slut var över gick vi alla upp till rummen för att chilla i vanrandras rum resten av natten. Samtidigt som vi ville spendera så mycket tid som möjligt med varandra innan vi var tvungna att skiljas åt behövde alla packa ihop sina grejer, duscha och göra sig i ordning för avresan kl 05.00.

Det finns inte så jättemycket att säga om tillbakaresan. Jag sov i princip hela tiden fram till kl 11 ungefär, jag skrev vykort, vi kollade på Mamma Mia, stannade på olika ställen längs vägen för att släppa av folk och lekte ordlekar. När vi till slut kom fram till PG runt kl 8 var jag dödstrött igen och somnade så fort jag lade huvudet på kudden.

Snipp snapp slut, så var den sagan slut! (Ååh, saknar det så sjukt mycket redan!)

Och eftersom jag har haft sjukt mycket att göra den här veckan med missat skolarbete, cheerleading, matlagning och Kaitlin äntligen hemma från sjukhuset (permanent den här gången) har jag inte hunnit skriva något inlägg om denna veckan. Kanske kommer det ett, eller så får vi helt enkelt klara oss utan det. Ni har ju faktiskt tillräckligt att läsa som det är...

Saknar er alla, pussokram!

Btw, det snöar...

fredag 28 oktober 2011

Victoria: onsdag

På onsdagen fick vi sovmorgon ända till 8.30. Efter en god frukostbuffé på hotellet (slår dock inte första hotellets) åkte vi för att se Fisgard Lighthouse, det äldsta fyrtornet på Kanadas västkust. Vid fyren fanns även en gammal militäranläggning. Eftersom vi, som vanligt, ägnade väldigt mycket tid åt att ta bilder hann vi tyvärr inte se så mycket av militäranläggningen. Men det gjorde inte så mycket, för fyren i sig var otroligt söt och hade ett jättefint läge ute på en udde. Inuti själva byggnaden fanns en utställning om fyrens historia samt om dess fyrvaktare (fram till automatiseringen på 10- eller om det var 20-talet).

 En del av militäranläggningen som vi faktiskt hann se

 Fisgard Lighthouse ute på sin udde

Fabia, Jenna, Martine, Laura, Alba och jag


 Jag och Fabia framför fyren


När vi kom ut igen efter att ha tittat på utställningen inne i fyren fick vi plötsligt syn på något som rör sig i vattnet. Och vad är det om inte Martin som tar sig en liten simtur i det nära nollgradiga vattnet. Och det var verkligen en simtur och inte bara ett litet dopp, han simmade från stranden ut till fyren, en sträcka på säkert 100 m. Brrrr!

 Uppfriskande...

eller?

Smart som vår käre Martin är så hade han varken tagit med sig extra ombyte eller handduk från bussen. Tur för honom att Henrik hade en handduk med sig...

Lunch (bestående av väldigt goda mackor, äpple, juice, chips och kakor) åt vi utomhus i det (återigen) vackra vädret. Eftersom det var väldigt gott åt jag självklart för mycket, men kunde ändå inte säga nej till den stackars ensamma veggiemacka som ingen ville ha när alla ätit upp. Så jag tog den med avsikten att äta den senare. Vilket jag självklart inte gjorde.

Efter lunchen åkte vi till en å där det vanligtvis finns mängder av lax vid den här tiden på året. Tyvärr hade det hänt något (förstod aldrig riktigt vad) förra året som gjorde att det när vi kom dit inte fanns någon lax överhuvudtaget. Lite trist, men det var åtminstone en vacker liten å.


Sedan åkte vi till Galey's Farm för att plocka pumpor till kvällens pumplyktetillverkning.



Jag gick runt på fältet ett bra tag och letade efter den perfekta pumpan (som den perfektionist jag är...). Till slut hittade jag i alla fall en som var rund och fin, regelbunden och inte rutten utan vackert orange (åtminstone på framsidan). Dessutom hade den en lång och slingrig stjälk som såg lite ut som en hårtofs. Nöjda och glada (inklusive Martin sedan han snott en minipumpa utöver den han plockat) åkte vi sedan tillbaka till hotellet för någon timmes fri tid.

När det var dags för middag gick vi ner till Chinatown för att äta på Don Mee Restaurant. Maten var väldigt god, men det var något förvirrande att kyparna bar in serveringsfat efter serveringsfat till våra bord och man aldrig riktigt visste om det skulle komma mer eller om man borde börja äta innan maten kallnade. Till exempel så väntade de till allra sist med att ta in ris och nudlar, och vid det laget hade vi nästan ätit upp vårt kött... En annan lustig detalj var Wontonsoppan som vi fick. För det första var det i princip ingen utom jag som gillade den. Och det blev inte precis bättre av att en av de kinesiska killarna kläckte ur sig att de små fläskknytena i själva verket var mushjärnor... Med tanke på hur de faktiskt såg ut är det förståeligt att ingen ville äta mer efter det, men eftersom jag är viking åt jag såklart ändå, och det var faktiskt riktigt gott!

Glupska som vi är satt vi efter maten och väntade förväntansfullt på efterätten. Därför var det något av en besvikelse när vi insåg att det enda vi skulle få i dessertväg var en lyckokaka. Kakan var dock god, om än alldeles för liten, och min hade budskapet:
"A good beginning is half the task"

Barbara (en av ledarna) kom med den lysande idén att vi skulle lägga till ett "in bed" efter våra budskap. Något som fungerade väldigt bra på just mitt...

Värt att nämna är också att ett av lyckonumren som min papperslapp angav var 28, dvs mitt räknenummer för resan. Vilket sammanträffande...

När vi skulle gå hem från restaurangen blev vi väldigt förvånade när vi insåg att det faktiskt regnade. Detta bådade inte gott inför morgondagens valskådning, och vi bad alla till vädergudarna att vi skulle slippa regn dagen därpå. Kvällen spenderades hur som helst inomhus på hotellet med att skära ut mönster i våra pumpor. 


Min pumpa! Vad tycks?

Och några av de andras 

Den finaste pumpan gjorde ändå Fabia. Hon satt och jobbade med sin långt efter att alla andra var klara, och  resultatet var verkligen imponerande. Tyvärr har jag ingen bild just nu, men ska försöka leta upp en till senare!

Hoppas att allt är bra därhemma! I nästa inlägg kan ni läsa om vår sista dag i Victoria!

Kramis!

tisdag 25 oktober 2011

Victoria: tisdag

På tisdagen lämnade vi hotellet kl 07.30 för att åka till färjeterminalen. Turen över till Vancouver Island tog ca en och en halv timme, och sedan väntade en 45 minuters busstur in till Victoria. Victoria är en förhållandevis gammal stad (där finns tex Nordamerikas näst äldsta Chinatown (som utgörs av en enda gata...)) och British Columbias huvudstad.

 På färjan

British Columbias flagga

När vi kom fram till Victoria checkade vi in på hotellet och åt lunch där. Sedan hade vi eftermiddagen fri, och vi ägnade tiden åt att shoppa i gallerian (inte på långa vägar lika stor som Metrotown, och inget H&M, men där fanns några riktigt bra butiker, som Dynamite och Sirens), strosa runt i de oerhört mysiga hamnkvarteren och njuta av värmen (känns riktigt kallt här i PG efter att ha spenderat en vecka i Vancouver och Victoria...). Självklart togs mängder av bilder (de flesta dock inte med min kamera eftersom batteriet hade laddat ut då adaptern envisades med att ramla ut ur vägguttaget när jag försökte ladda den)! Här är i alla fall porten in till Chinatown:


Efter en mycket god middag på hotellet med diverse olika pastarätter gick vi ner mot centrum igen för att gå en spökvandring. Tydligen ska Victoria vara en av de mest hemsökta städerna i Nordamerika, och vi fick ta del av diverse mer eller mindre trovärdiga våldsamma händelser som var orsak till att spöken hemsöker olika gator i staden.

Några ur gruppen i början av spökvandringen

Turen avslutades i Chinatown, som ser ut ungefär såhär nattetid

Efter spökvandringen gick vi ner mot hamnen för att se BC:s parlamentsbyggnad. Inte så mycket att se i mörkret trodde jag. Men oj så fel jag hade!


Det såg verkligen ut som ett sagoslott i mörkret och den här bilden gör tyvärr inte på långa vägar rättvisa åt verkligeheten, även om den är tagen med gruppens säkert bästa kamera (tillhörandes Hanna från Tyskland)

Vid vattnet låg även hotellet The Empress, som är känt för sitt fina brittiska Afternoon Tea. Bla har Englands (och därmed även Kanadas) drottning varit där och druckit te. Hur som helst var hotellet också väldigt vackert upplyst på kvällen. Tyvärr har jag inga bilder just nu, men ska försöka ta och leta reda på en till senare.

Efter en kort busstur tillbaka till hotellet hade vi skönhetssaling inne i ett av hotellrummen, där en av killarna (utan att utelämna alldeles för många detaljer) bland annat fick testa på vaxning av ben och noppning av ögonbryn... Spårat var ordet!

Fortsättning följer...

måndag 24 oktober 2011

Vancouver: måndag

Vi började måndagen med att åka en tur runt Stanley Park, en jättestor park/skog (större än Central Park i New York) som slutade vid Vancouver Aquarium, där vi spenderade resten av förmiddagen. 

 Jag under en gigantisk ihålig ceder i Stanley Park

 Utanför akvariet

 Nemo och Marvn







 Vi fick titta på när de tränade delfinerna, vilket var väldigt häftigt att se


Efter akvariet gick vi gebom Stanley Park och längs vattnet ända bort till Canada Place och Harbour Towers Lookout. Som alltid den här veckan var det strålande väder.

I utkanten av Stanley Park

Canada Place

Väl framme vid Harbour Towers bar det av upp i tornet för en guidad tur över den spektakuklära utsikten av Vancouver.





Sedan väntade fri tid i West End. Jag och några andra tjejer gick runt lite i gallerian och längs Robson Street. Vi letade efter en skoaffär eftersom sulan på Fabias ena sko hade lossnat. I stället för att köpa nya skor löste hon dock problemet genom att tejpa fast sulan...

Jag, Tamy, Fabia och Sara (från Färöarna)

Efter att ha mött upp de andra framför Canada Place bar det av till en del av centrala Vancouver som kallas för Gastown för middag på pastarestaurangen The Old Spaghetti Factory. Det var skönt med lite omväxling från all snabbmat och riktig gott! Måste även berätta om något extremt roligt som hände efter middagen. Till efterätt fick vi choklad- och pistageglass, som alltså var brun och grön. En av killarna, Martin från Tyskland, trodde att detta var After Eight-glass (det gröna skulle ju ha kunnat vara mintsmak) och frågade därför servitören:
"Is it After Eight?"
Servitören kollar då på sitt armbandsur och svarar:
"No, it's seven seventeen."

Detta var så hysteriskt roligt att ingen av oss vid bordet kunde sluta skratta på säkert 20 minuter! Ojojojoj, skrattar fortfarande för mig själv när jag tänker på det. Dock tyckte vi alla rätt synd om servitören. Jag menar, hur skulle han kunna veta att det finns en choklad som heter After Eight. Han höll sig dessutom borta från vårt bord i över en halvtimme, och vi blev lite oroliga att han inte skulle våga visa sig igen. När han till slut gjorde det var Martin tvungen att förklara varför vi skrattade så mycket, samtidigt som vi andra gjorde vårt bästa för att inte bryta ihop av skratt igen...

Efter denna extrema roliga incident tycker jag att de borde döpa den glassen till 7.17. Bara tänk er servitören varje gång någon frågar varför glassen heter som den gör... Hahahaha!

Efter middagen gick de flesta av oss tillbaka till utkikstornet för en kvällsvy av Vancouver, något som jag kan lova gjorde sig bra mycket bättre i verkligheten än på bild. Men ni får nöja er med de här bildera:



 Stadion där invignings- och avslutningsceremonierna för OS hölls

Canada Place igen

Tillbaka på hotellet träffades jag, Laura och Fabia i Shecanas samlingsrum för att utbyta bilder och (i Fabias fall) skypa eftersom internet inte fungerade på vårt rum. Jag var väldigt trött och gick och la mig runt 11.30 någon gång. Fabia stannade dock i samlingsrummet, och när hon ett par timmar senare kom tillbaka till vårt rum (utan nyckel...) så sov jag som en stock och vaknade inte av att hon knackade på dörren i en halvtimme och skickade 3 sms... Ooops!

Sömnen var dock behövlig, för på tidsdagen väntade tidig uppstigning för avfärd till Victoria!