fredag 23 mars 2012

Sömnlöst

Hej!

Igår eftermiddag åkte jag, Dori och Kaitlin iväg till universitetsbacken för årets första löptur utomhus. Den avverkades i strålande solsken och kall snålblåst men dock i shorts! Jag sprang upp hela vägen och nerför blev det gång och jogging om vartannat. Det var otroligt skönt att få komma ut och röra på sig lite igen!

När jag kom hem gjorde jag en blixtstädning av nedervåningen och hoppade sedan in i duschen. Någon timme senare höll jag som bäst på att äta min middag när Kai knackade på dörren. Snart droppade även Dani, Tomothy och Sam in. Det var nämligen dags för ett vårt efterlängtade Sagan om Ringen-maraton. Efter att ha väntat i någon halvtimme på Sonja, och sedan ytterligare en halvtimme på popcornen eftersom Sam envisades med att värma smöret på spisen  i stället för micron (han lyckades dessutom bränna det vid första försöket) kunde vi äntligen starta första filmen. Kai hade tagit med sig boxen med alla tre filmerna, den utökade versionen. Totalt hade vi alltså runt 650 minuter eller 11 timmars filmtittande framför oss. Inte undra på att vi behövde ladda upp med fyra tallrikar nachos, jordnötssmörskakor, popcorn, ännu mera chips, kanelbullar lite choklad samt flertalet koppar kaffe under timmarna som följde. Vid varje skivbyte (två skivor per film) begav vi oss upp till köket för proviantpåfyllning och kaffebryggande. Men trots alla koppar kaffe var det bara jag och Kai som lyckades hålla oss vakna under hela natten. Sam, Dani och Alisha (Tim hade varit tvungen att gå hem redan efter första filmen) borta i andra soffan somnade allihopa någon gång under andra filmens andra del och Sonja, som aldrig sett filmerna tidigare, kämpade visserligen tappert men gav upp någonstans under tredje filmen.

Sam var så satsig att han till och med hade med
sig en LOTR-utklädnad

Trots att jag sett filmerna ett tiotal gånger förut så var detta den första gången jag såg dem alla tre i rad, utan uppehåll. En minnesvärd upplevelse, och jag kan inte annat än kosnatera än en gång att de är helt underbara filmer (är förresten sjukt taggad på Peter Jacksons Bilbo-film). Men tolv timmars tv-tittande utan att få en blund (erkänner att jag vid ett par tillfällen fick kämpa ordentligt för att hindra ögonlocken från att stängas av sig själva) har sina bieffekter. En av dem är att man blir väldigt flummig—Kai och jag hade några hysteriska skrattanfall efter att Sonja fällt random kommentarer, ställt ovanligt dumma frågor samt kommit upp med väldigt fantasirika hypoteser. Jag och Sonja hade även rätt så kul åt några Sagan om Ringenparodier på youtube efter att vi väl kollat klart på alla filmerna. 


En annan, mindre önskvärd bieffekt av att inte sova på hela natten är att man blir väldigt väldigt trött dagen efter. Mitt hypertillstånd räckte väl ungefär fram till lunchtid. Jag steg upp en stund före alla andra (jag gick ju egentligen aldrig och lade mig) och åt frukost (tro det eller ej efter allt jag stoppat i mig under natten, men vid det laget var jag faktiskt hungrig igen). När de andra började vakna till åt även de frukost, och vi bestämde oss för att fixa frukost på sängen åt Kai, som slocknat så snart sista filmen var slut och fortfarande låg och sov. Han var nog ganska trött, för inte ens en dator med musik på högsta volym precis bredvid hans huvud kunde väcka honom...


Sam, Daniela och Sonja åkte hem vid tolvtiden. Kai stannade en stund och han, jag och Alisha hade en pratstund i solskenet ute på verandan. Idag var det verkligen vår på riktigt, något som jag markerade genom att ta på mig vårjackan i stället för vinterjackan när jag och Alisha åkte iväg till Sams hus för lunch. Han hade lagat oss kyckling och en supergod sallad, och vi fick även träffa hans jättegulliga lilla hundvalp. Tyvärr var det vid den här tiden som nattens uteblivna sömn började göra sig påmind. Jag började känna mig mer och mer som en zombie, och såg säkert ut som en sådan också. Jag och Alisha avböjde därför inbjudan om att stanna och kolla på en film hos Sam utan promenerade i stället hem i skolskenet. Så fort jag kom hem tog jag mig en 45 minuters tupplur, och jag kan säga er att det var den skönaste tuppluren jag någonsin haft  i mitt liv. Hjälpte gjorde den också, för resten av kvällen, som ägnades bland annat åt pizzabak och läsande av boken Vart tog den söta lilla flickan vägen, kände jag mig bra mycket piggare. Men nu börjar det bli sent och jag kan känna hur ögonlocken bara blir tyngre och tyngre, så det är väl dags att börja dra sig mot sängen. 


God natt till mig och god morgon till er därhemma i Sverige!
Kram!

torsdag 22 mars 2012

Åka limousine (spring break part one)

Hej!

Hörde att ni fått snö därhemma i Sverige. Ni är inte ensammahär var det t-shirtväder på lördagen bara för att snöa någon decimeter under natten till söndagen. Något deprimerande nu när vårkänslorna har börjat infinna sig på allvar.

Mindre deprimerande var min fredagskväll och Hannahs födelsedagsfest. Efter att ha hängt en stund med Sam här hemma (vilket inkluderade att jag spillde skållhett kaffe över hela mig) gick jag med honom till Spruceland Mall där han skulle möta upp med sin flickvän. Sedan promenerade jag den 25 minuter långa vägen hem och gjorde mig iording för kvällen. Trots att detta var gott och väl innan klockan sex dröjde det tills hon var över halv åtta innan jag och Alisha äntligen gav oss iväg ut till Hannahs hus. Hannah hade hyrt en limousine (hennes föräldrar äger ett företag som hyr ut limos) för två timmar mellan åtta och tio, så i princip så fort vi kom dit var det dags att ta plats i den och åka iväg. Förutom mig, Alisha, Hannah, Bryn och NoeLani var även några av Hannahs andra kompisar där. I två timmar åkte vi sedan runt i stan med musiken på hög volym och bara njöt av livet. Turen inkluderade ett par rökstopp och ett stopp vid UNBC. Sammanfattningsvis hade vi väldigt kul och att åka limo är definitivt något jag vill göra igen. Här är några bilder från kvällen:

NoeLani och jag
Alisha, Bryn, jag (varför tog jag av mina skor??), NoeLani
Jag, Bryn, Alisha, Hannah
NoeLani, Bryn, Hannah, jag
Den obligatoriska hoppbilden



I <3 you
 När tiden var över åkte vi tillbaka hem till Hannah, åt pizza och brownies och badade i hennes badtunna, och så småningom, när de andra dragit sig hemåt, gick jag, Alisha, NoeLani och Hannah och lade oss (och denna gången var jag klok nog att inte sova på golvet, utan på en luftmadrass).

NoeLani och jag delar på lite pizza
Efter badet
Lördagsförmiddagen spenderade vi hos Hannah. Vår frukost bestod av rester från gårdagen (brownies, pizza och kanelbröd) samt french toast som Alisha lagade till. Mycket gott, om än långt ifrån nyttigt. Förresten, jag åt en kiwi också.

Så småningom körde Alisha mig och NoeLani hem. När vi släppte av NoeLani vid hennes hus (som btw ligger typ 50 meter från vårt hus) erbjöd hon oss att komma in och titta inuti huset. Det hela slutade med att vi satt på trappan framför hennes ytterdörr i solskenet i bara t-shirt och pratade i säkert en timme. Vädret var helt fantastiskt och det var otroligt skönt i solskenet! Eftermiddagen ägnade jag sedan åt plugg. Vi har en engalskauppsats som ska vara inne efter lovet, så det var lika bra att få saken avklarad. Det var i alla fall planen. Tyvärr hann jag bara skriva en 400 ord sådär på över två timmar, vilket innebär att jag fortfarande har mer än halva uppsatsen kvar att skriva...

I lördags kväll gick jag och Dori till kyrkan och såg Watoto. Watoto är en (ursprungligen kanadensisk) kristen organisation som tar hand om, skapar familjer åt och ger en utbildning åt föräldralösa barn i Uganda. De har en barnkör som turnerar världen runt med syftet att sprida kunskap om situationen i Uganda, samla in pengar till Watotos projekt och finna sponsorer till barnen där. Och just denna helg hade deras turné kommit till Prince George och Gateway. Själva konserten bestod av sång och dans samt inslag där barnen, som var mellan 8 och 13 år gamla, delade med sig av sina historier. Trots att de alla hade en tragisk bakgrund var det slående att se hur hoppfulla inför framtiden de verkade och vilka drömmar de hade, och det var på det hela tagen en väldigt inspirerande konsert. Vi fick även se en video om Watoto och en av ledarna som var där berättade en hel del om hur man kan engagera sig, vare sig det är genom att sponsra ett barn, en "mamma" eller en student för 35 dollar i månaden, eller åka till Uganda för att volontärjobba. Allt var väldigt inspirerande och  gjorde mig väldigt sugen på att bli mer involverad på något sätt.

Efter konserten åkte jag och Dori (Alisha och Kaitlin var fortfarande hos sin pappa) hem, lagade till en blåbärsefterrätt och hade lördagsmys (vilket tyvärr inkluderade en hel del popcorn och rätt mycket godis) framför filmen The last legion.

På söndagen väntade återigen en tidig uppstigning eftersom vi var tvungna att gå till den tidiga gudstjänsten då jag och Alisha skulle gå och se NoeLanis danstävling/föreställning vid lunchtid. Däremellan hann jag även med att skypa en kortis med både mormor och familjen, vilket var efterlängtat. Sedan blev det till att slänga i sig lite lunch, kasta på sig ytterkläderna och bli upplockad av Alisha halvvägs nerför gatan. Det var med nöd och näppe som vi hann i tidnär vi kom in på PGSS var det bara två nummer kvar innan NoeLanis uppträdande. Men bättre sent än aldrig, och hon visade sig verkligen vara en jätteduktig dansare. Vi stannade i ytterligare en halvtimme eller så innan Alisha körde mig hem för att sedan fortsätta till sin pappas hus. När Dori kom hem från sin fyra timmar (!) långa brunch med en väninna åkte hon och jag för att kolla på kattungar. Tyvärr var det stängt, så vi åkte vidare för att handla diverse småsaker som behövdes till huset i stället.

Spring break innebar att vi inte hade volleyboll på söndagen. I stället körde vi på söndagsmys med päronefterätt och den mycket bra filmen The King's speech.

På måndagsmorgonen bakade jag och Kaitlin pumpavåfflor som vi sedan åt med glass och sirap:


Inte särskilt nyttigt visserligen, men ack så gott! Efter en tur till gymmet för att gå till ett av deras pass åkte jag, Dori, Kaitlin och Sonja sedan upp till UNBC för att lyssna på Rick Hansen som var där för att prata i samband med 25-årsjubileet av hans Man in motion-tour. När Rick Hansen var 15 år var han med om en bilolycka och blev förlamad från midjan och neråt. För 25 år sedan åkte han runt hela världen i sin rullstol, över 4000 mil och genom 34 länder under mer än två år för att sprida kunskap om och samla in pengar till forskning om ryggmärgsskador samt öka handikappanpassningen i samhällen världen över. 25-årsjubileet, kallat Many in motion går ut på att göra rutten igen, fast bara Kanadadelen. Och den här gången är det inte Rick Hansen om genomför touren, utan 7000 kanadensare som kör en stafett genom Kanada, lämnande en medalj emellan sig. Stafetten började i Newfoundland i augusti och avslutas i Vancouver i maj. Prince George var första stoppet i British Columbia.


Rick Hansen pratade i någon timme, och det var väldigt inspirerande att lyssna på. Han är verkligen en förebild, liksom hans landskamrat (och vän) Terry Fox också var. Efter föredraget släppte Dori av mig och Sonja på Value Village, där det blev ett par nya jeans, en väska och ett par skor för min del. Sedan gick vi bort till Timmy's i förhoppningen att vinna något denna gången. Ingen vinst blev det, men vi hade en trevlig liten pratstund, även om atmosfären inne på Timmy's är långt ifrån lika mysig som på Starbucks... Eftersom Sonja behövde fylla på sin mobil gick vi sedan upp till London Drugs. På vägen ut från Tim Hortons bestämde jag mig för att köpa en liten varm choklad. Jag kände helt enkelt på mig (vilket jag och i och för sig alltid gör) att detta var den vinnande muggen. Och tro det eller ej, men det visade sig att den här gången hade jag faktiskt rätt! När jag rullade upp kanten på min mugg stod det inte "Please play again" den här gången utan:


Jiiippiiyey!
Vi mötte upp med Kai och bestämde oss för att gå ner mot biblioteket och Civic centre eftersom Rick Hansen skulle komma även dit. Aktiviteterna där nere hade redan hållit på ett tag, men när vi började gå ditåt fick vi se polisbilar eskorterandes en Many in motion-husbil samt självaste Many in motion-stafetten. Några personer i gula jackor var de som deltog i själva stafetten, och de följdes av en grupp vanliga människor. Så jag, Sonja och Kai joinade dem och gick med dem bort till civic centre, där de möttes av Rick Hansen och jubel från folksamlingen. Sedan väntade lite ceremonier, intervjuer och talare uppe på scenen, bland annat Prince Georges borgmästare, vår MP (member of parliament) och givetvis Rick Hansen själv. Efteråt lyckades jag och Sonja få en bild tillsammans med honom, efter mycket muttrande från Kai (tyvärr har Sonja bilden på sin kamera så jag kan inte ladda upp den).


Kai och Sonja bakom husbilen


Rick Hansen och dagens sista stafettör


Rick Hansen och dagens stafettörer

Jag och Sonja med kartong-Rick Hansen...

... och med originalet!

Vi hade bestämt oss för att gå på bio och se en film som börjde klockan sju och därför blev det till att skynda oss mot biografen så snart vi fått vårt foto (vår brådska hindrade oss dock inte från att stanna till på Timmy's, där jag löste in min vinstlott mot en stor kaffe latte). När vi väl kom till bion möttes vi av en evighetslång kö som innebar att när vi kom fram till kassan hade alla filmer redan börjat. Vi bestämde oss ändå för att gå in och se Project X trots att den börjat för två minuter sedan. Det gjorde inte så mycket, och även om filmen visade sig vara väldigt speciell och rätt så extrem så var den ganska rolig och på det hela taget sevärd. Om man är på det humöret vill säga.

Efter filmen gick vi, för tredje gången den dagen, ner till Timmy's igen, där vi mötte upp med Sam och hans flickvän.. Vi köpte ett dussin munkar för 6 dollar och delade på. (Jag behöver väl knappast nämna att jag nog åt ett par stycken för många...). Men goda var de.

Jag fick skjuts hem av Sonjas mamma och resten av kvällen spenderades hemma i all lugn och ro.

Igår tisdag gjorde jag ett tappert försök att kompensera för alla munkarna genom att gå till bootcamp-passet på the Y. Vi gick dit allihopa och mötte även upp med Dani där. Passet var härligt jobbigt och kändes lika bra som förra gången (har rejäl träningsvärk idag, både från igår och i måndags). Efteråt åkte vi återigen upp till UNBC, denna gången för att besöka deras Green Day. Där fanns till exempel deras Farmers' market och ett bås där vi fick lära oss hur man kan tillverka sitt eget lypsyl med bara naturliga ingredienser. Lite kul men inte sådär överdrivet spännande, så efter ett tag åkte vi hem igen, och passade på att stanna till vid videobutiken och hyra ett par filmer på vägen. När vi kom hem parkerade vi oss framför den mycket sevärda filmen Invictus. Till middag lagade vi till en riktigt god lax- och mangosallad och till efterätt bakade vi jordnötssmör- och cornflakescookies. Mmmm!



Igårkväll hade vi också något utav en spakväll. Kaitlin hade en kompis över och vi gjorde ansiktsmasker och fotbad, fixade lyxte och myste framför tv:n hela kvällen (tjock och lat är Ylva i ett nötskal nuförtiden). Jag hann läsa medan de andra kollade på någon Bring it on-film, och sedan tittade vi allihopa (utom Alisha) på den nya versionen av Footloose, som visade sig vara precis lika bra som den gamla.

Jag och Dori

Idag har jag ägnat förmiddagen åt ett skypesamtal på temat sommarplanering samt åt att tjocka mig. Jag vet att ni förmodligen är väldigt trötta på att läsa om allt jag stoppar i mig, men bara därför tänkte jag plåga er lite till. Min lunch idag bestod nämligen av ett äpple, ett par korvar, lite kött, några tuggor broccoli, en jordnötssmörscookie från igår samt två stora nybakta kanelbullar med frosting och det obligatoriska stora glaset mjölk. Gott, men alldeles för onyttigt. Så fort detta lov är över blir det till att återgå till mina vanliga matvanor med regelbundna måltider och inte äta sötsaker varje dag. Och särskilt inte i stället för mat...


Snart ska jag ta årets första springtur utomhus tillsammans med de andra och i kväll står ett Sagan om Ringen-maraton med Sonja, Kai, Dani och Sam på schemat. Taggad!

Saknar er!
Puss!

lördag 17 mars 2012

Sommartider

Hallå där!

I lördags natt ställde vi fram klockan en timme. Sommartid. Och det märks att våren är på vägsolen inte bara skiner utan värmer, dagarna är längre och temperaturen är riktigt behaglig. Snön smälter, lämnande efter sig ett grått och smutsigt Prince George. Allt detta är både upplyftande och deprimerande. Upplyftande eftersom jag älskar värme, solsken och vårkänslor. Deprimerande eftersom jag inte är färdig med vintern än och eftersom varje dag som snön smälter innebär att mitt utbytesår är en dag närmare sitt slut. Och är det något jag definitivt inte är färdig med, och heller inte kommer att vara färdig med den 30 juni, så är det Kanada. Men tidens gång går ju tyvärr inte att kontrollera, och därför är det enda jag kan göra att se till att få så mycket som möjligt ut av tiden jag har kvar. Vilket är närmare bestämt 106 dagar (om jag inte räknat fel).

Förra veckan var en riktig slapparvecka. Tre dagar ledigt på grund av lärarstrejk, en dag i skolan och så en långhelg till. Onsdagen ägnade jag helt och hållet åt att städa huset samt ett snabbesök på gymmet och sedan den sista sessionen av Nurture. På torsdagen var det skola som gällde igen, och det kändes som en måndag även om det snarare var som en fredag. Efter skolan skippade jag young associates eftersom Laura och Fabia skulle dyka upp mellan fyra och fem. Dessutom var jag tvungen att laga till en majs- och bönsallad till kvällens mexikanska middag med Shecana. Salladen blev lyckad och det var så himla kul att se Laura och Fabia igen. Även om vi stött på varandra ett par gånger i gallerian och på bion så var det ju över fyra månader sedan vi sågs på riktigt.

Med salladsskålen under armen gick vi hela vägen till Shecanas huvudkontor. Det var förvånansvärt många andra utbytesstudenter där (åtminstone jämfört med alla hjärtans dag-middagen), till exempel Luca (och hans riktiga pappa), Daniel, Marvin, Martin, Alba, Sara, Janita, Felina och så Melissa och Vicky, som ju egenetligen inte är utbytesstudenter men brukar komma till våra shecanaevent ändå. Vi hade en trevlig kväll med mycket god mat (bla en gigantisk, och då menar jag gigantisk, skål med tacosallad, som Martin öste upp ett jättelass på min tallrik från). Efter middagen körde vi limbo, vilket inte gick så bra för min del eftersom jag var alldeles för mätt. Jag tror att Laura och Fabia uppskattade att få träffa de andra utbytesstudenterna ocksåeftersom de bor i lilla Vanderhoof får de inte möjligeheten till det så ofta.


Martin, Alba, Melissa och jag

Laura, Alba, jag, Fabia
Efteråt blev vi upphämtade av Dori och resten av kvällen ägnades bland annat åt att prata och spela Catchphrase. På fredagmorgonen unnade vi oss en sovmorgon och åt en sen toastfrukost innan vi gjorde oss i ordning och knallade iväg till Pine Centre för lite shopping. Det märktes att våren är på väg, för Laura och Fabia brydde sig inte ens om att ta på sig jackor för den halvtimmes långa promenaden. Eftersom jag är väldigt frusen av mig körde jag dock på min vinterjacka som vanligt, något som jag såklart ångrade efter någon halvtimme i gallerian...

Ett lyckligt sammanträffande var att Ilaria och Tamy från Vancouverresan råkade befinna sig i Pine Centre mall just den här dagen. De var i PG över helgen med sitt basketlag, så det passade utmärkt att ses en stund. Det var ju trots allt ända sedan oktober vi sågs, och det var jättekul att ses igen! Tyvärr berättade de att de inte trivdes sådär jättebra i sin värdfamilj och funderat på att byta. Men i en så liten stad som Valemount med 1-2000 invånare och 80 elever på den enda high school är det inte lätt att hitta nya värdfamiljer. Fabia och Laura har förresten bytt värdfamilj efter att det inte riktigt fungerade med deras gamla. De trivs nu jättebra i sin nya familj, som verkar asskön.

Hur som helst mötta vi även upp med Sonja, Daniela, Alba och Melissa och lite shopping hann vi allt med (plus att dela på en poutine (äkta Kanadensisk husmanskost från Quebec: pommes, ost och "gravy". En riktig kaloribomb med andra ord)). För mig blev det endast ett par nya skor, för det ringa priset fyra dollar. Gillas!

Fabia, Sonja, Laura, Tamy och jag 

POUTINE!

Jag köpte även två drinkar från Timmys i förhoppningen att vinna på roll up the rim. Den första var en nitlott, och när jag köpte den andra visade det sig att man tydligen inte får en roll up the rim-mugg när man beställer en extra small. Vilken diss!

När vi till slut kom hem efter sex timmars shoppande var vi utsvultna. Efter en god middag kurade vi ihop oss i sofforna/sängarna på nedervåningen och kollade på Julie & Julia och Hanna. Den förstnämnda var faktiskt riktigt bra och den andra ägnade jag inte särskilt mycket uppmärksamhet eftersom jag ju sett den förut.

På lördagsmorgonen blev det ännu en sovmorgon samt en mycket intressant men god "havergrynsgröt i ugn" till brunch. Efter att vi haft stora problem med att bestämma vad vi skulle göra bestämde vi oss för utnyttja det sista vintern har att bjuda på och åka lite pulka. Ganska snart var vi dock väldigt blöta eftersom det var varmt ute och beslöt att åka och shoppa lite mer i stället. I Kanada har de nämligen en väldigt bra second hand-kedja som heter Value Village. På vancouverresan var vi inne på Victorias Value Village, men jag hade aldrig varit till deras butik här i stan. Och eftersom de inte har någon Value Village i Vanderhoof så hade Laura och Fabia inget att invända. Några bilder från pulkaåkningen:





Value Village-affären i Prince George är verkligen stor, och där fanns mängder av kläder. Och inte bara gamla fulkläder som ingen vill ha, utan massor av snygga plagg och märkesplagg. Och allt till riktigt bra priser. Med andra ord, jag kände mig verkligen som hemma. Efter ändlöst vandrande upp och ner genom gångarna och provande av tiotals plagg var jag nere till två koftor och en cardigan, samt två väskor som jag egentligen inte behövde. Nöjda och glada begav vi oss hemåt för att börja förberedelserna för kvällens event: min något försenade födelsedagsfest.

På tre timmar hann vi med att baka chokladbollar, dammsuga och moppa golvet, göra seven layer dip, äta middag, sno ihop två andra dippar, skära upp grönsaker, göra en bål och ställa fram allting. Strax efter sju började folk komma, och framåt nio var väl alla där. De som var där var, förutom mig, Laura, Fabia och Alisha: Alba, Melissa, Daniela, Sonja, Jasmin, Kai, Robin, Sam, Timothy, NoeLani, Bryn, Hannah och Katie. Det var ett chill litet party, med massor av goda snacks (Katie hade med sig sina fantastiska oreotryfflar och Bryn hade bakar brownies), bra musik (tack Sonja för spellistan) och mycket trevligt folk. Kvällen innan hade jag även förberett ett litet sverigequiz med kluriga frågor om Sverige, svenskar och svenska. Resultaten var blandade, och föga förvånande var det finländaren Laura, i par med Timothy, som vann. Priset: en påse äkta svenska Djungelvrål (som ingen gillar).



Jag fick förresten ett superfint armband som Fabia hade gjort och det längsta födelsedagskortet jag någonsin fått, skrivet på en rulle film. Jättegulligt!

Någon gång efter midnatt förflyttade vi oss ner i källaren och chillade där. Så småningom började folk dra sig hemåt, men Sam, Robin, Tim och Jasmine stannade ända tills runt klockan fyra (egentligen klockan tre, men med tidsomställningen lades det ju till en timme). När de gått hem (fick senare reda på att Sam sovit utomhus under en trasig persienn eftersom han blivit utelåst från sitt hus...) kröp Laura, Fabia och jag till kojs och vaknade inte förrän runt ett dagen därpå. När vi som bäst höll på att ta oss upp ur sängarnaLaura var i duschen och jag fortfarande i pyjamasknackade det plötsligt på dörren. Det var Laura och Fabias värdmamma som var där för att hämta upp dem, över en halvtimme för tidigt. Men det gjorde ingenting, Dori bjöd på kaffe och vi käkade frukost i soffan och pratade en stund innan det var dags för dem att dra sig hemåt. Det var verkligen kul att ha dem över igen, och vi har pratat om att nästa gång är det min tur att komma till Vanderhoof. Vilket ska bli jättekul, när det nu kan tänkas bli av.

Resten av söndagen spenderade jag hemma och segade mig något otroligt (hatar att sova så länge). Det är sjukt hur kort dagen blir när man sover till ett, för rätt som det var var det dags för oss att åka till vår volleybollträning. Och när vi kom hem därifrån blev det till att packa min lunch och sedan gå till sängs. För på   måndagen var det ju skola som gällde igen. Inget mera strejkande blir det nu på någon månad, för vissa skolor i BC har redan spring break och ingen kan strejka när andra är på lov.

Skolveckan hittils har inte varit särskilt speciell. Även om det var skönt med några dagar ledigt förra veckan så kändes det bra att vara tillbaka i skolan, särskilt med tanke på att nästa vecka är spring break. Det som hänt i veckan och som är värt att nämna är väl att jag och Dori har varit ensamma i huset efterosm Alisha, Kaitlin och Alaska har harit hos deras pappa. Efter ett par ganska slappa veckor bestämde jag mig för att träna varje dag, och jag gick till gymmet måndag eftermiddag och onsdag morgon. I tisdags hade vi volleybollmatch (som vi vann, jag fick tre av fem servar över nätet och fick till och med in ett par riktigt bra "blocks"). Onsdagens planerade gymbesök blve utbytt mot en promenad med Alaska i det soliga vårvädret, och i morse åkte jag och Dori och simmade som vanligt. 2500 m blev det för mig den här gången, inte jättemycket men helt klart godkänt. Formen är dock något bedrövlig, vilket faktiskt är ganska deprimerande...

När det gäller skolarbete har vi ägnat veckans culinary arts-lektioner åt att förbereda och baka paji mitt och Bryns fall kokospaj. Blev väldigt gott måste jag säga. I tisdags kväll åkte Dani ner till Vancouver med sin värdfamilj, så det har bara varit jag, Bryn och Katie på lektionerna efter det. På engelskan håller vi nu på att avsluta avsnittet om noveller, vilket innebär att jag har en uppsats att skriva under spring break. PÅ journalism har vi bestämt oss för tema och omslag för årsboken och har nu blivit tilldelade en sida med porträttbilder var (i mitt fall en sida med åttondeklassare). Och på film & television har jag och Luis (Beth hoppade av klassen) lämnat in vår fantastiska stop motionfilm.


En annan sak som är värt att nämna är vår lilla avslutning på Nurture-serien i onsdags. Förra veckan hade vi det sista avsnittet och vi hade bestämt oss för att avsluta det hela med att kolla på filmen Courageous tillsammans. Det  var meningen att alla skulle ta med sig någoit ätbart att dela med sig av, och jag och Alisha hade bestämtnoss för att experimentera lite med de klassiska svenska chokladbollarna. Resultatet blev en chokladboll med hackad mandel och en del av smöret utbytt mot nutella, ovanpå ett chokladkex och doppad i choklad. Väldigt gott måste jag säga! Det fanns en hel del annat gott där också, till exempel nanaimo bars, popcorn, ost och kex, choklad och costcocookies. Och filmen var väldigt bra. En jättemysig kväll med andra ord.

I går torsdag efter young associates och efter min och alishas promenad med hunden åkte jag med Alissha, Kaitlin och deras pappa till restaurangen White Spot. Jag hade inte varit där förut och maten var väldgit god, så det var kul! Mindre kul (eller hysteriskt roligt, beroende på hur man ser det) var det när servitrisen tappade all vår mat på govlet just som hon skulle seervera oss. Awkward moment #1.

Bilder från min och Alishas promenad med Alaska:




Idag är det fredag och ikväll ska jag åka limo för första gången i mitt liv! Hannah fyller nämligen år idag och har fest ikväll. Sjukt taggad!

Hoppas att allt är bra med er och att ni har en rolig vecka i skolan nästa vecka, medan jag är på lov!

Puss!

onsdag 7 mars 2012

Strejk

Hallå!

Den gångna skolveckan har bjudit på ett och annat smått och gott. I tisdags på filmlektionen började jag, Beth och Luis äntligen jobba på vårt stop-motionprojekt. (Vi hade varit tvungna att skjuta upp på det eftersom de båda är ganska dåliga på att komma till skolan och när Luis väl var där envisades han med att glömma att ta med sig en rakhyvel...). Jag låter dessa bilder berätta vad vårt projekt handlade om:









Även om Luis inte såg alltför glad ut när Beth råkade skära honom med rakhyveln eller när hon smetade lager på lager på lager av lim på hans ögonbryn eller när han försökte tvätta bort allt smink efteråt så hade åtminstone jag och Beth väldigt roligt. Och ni måste ju hålla med om att förvandlingen är ganska så övertygande, åtminstone på några meters avstånd. Tyvärr fick vi lite tidsbrist på slutet (nästa lektion började innan vi var klara) och hann därför inte fixa hans hår. Men en eloge till Beth som gjorde ett kanonjobb med sminket och en stor eloge till Luis som utsatte sig själv för denna behandling.

I onsdags, skottdagen. var det pink day/anti bullying day, och alla förväntades bära rosa. Bryn och NoeLani och hade designat och med hjälp av resten av Me to We-gänger tryckt upp illrosa anti-mobbning t-shirtar som de sålde under lunchen dagarna före pink day. De var riktigt snygga och jag investerade givetvis i en.

Jag, Dani, Sonja och Jasmin har pratat hur länge som helst om att gå ut för en sushilunch, och den här veckan beastämde vi oss äntligen för att ta tag i saken. Eftersom skolan slutar tidigt på onsdagar och lunchrasten är alldeles för kort för att gå någon annanstans än raka vägen till  Timmys eller DQ och tillbaka bestämde vi oss för att ta en sen lunch och gå direkt efter skolan. Sagt och gjort, vi vandrade ner till centrum och stans bästa sushirestaurang: Wasabi. De har verkligen god sushi och vi hade det riktigt mysigt.

Jasmin och Dani
Jag och Sonja i våra fina rosa t-shirtar
Mmmm, sushi!

När vi ätit färdigt och var mätta och glada bestämde vi oss för att gå bort till Storybook Wedding och kolla på balklänningar eftersom Jasmin fortfarande inte har köpt sin. Hon hittade en fantastisk grön klänning som hon passade jättebra i. Vi passade även på att gå in hos fotografen och boka en tid för att få våra (Danis och mina) kort till årsboken tagna. Eftersom vi var väldigt sent ute rekommenderade de att vi kom dit redan dagen efter. Så efter skolan på torsdagen gick vi dit, fick ta på oss kåpan och kragen med Duchess Parks färger (svart, vitt och gult) och posera med en bukett rosor. Själva fotograferingen tog bara ett par minuter: två bilder och sen var det klart. Jag fick ta en titt på mina bilder och välja ut den jag tyckte bäst om, och jag är hyfsat nöjd med hur de blev. Efteråt gick jag den korta biten till konstgalleriet för Young Associates, där vi fortsatte att måla våra jätteblommor. 

Men nu till denna och förra veckans stora snackis, som är anledningen till att jag inte är i skolan just nu. Under hela läsåret har lärarna i British Columbia haft "teachers job action" (vilket bland annat innebär att inga elever utom avgångsklassen får sina betyg, eller report card som det heter här, vid terminsslutet) för att protestera mot låga löner, brist på resurser, nedskärningar och tuffa arbetsvillkor. Eftersom den provinsiella regeringen tydligen vägrar lyssna på lärarfackets krav bestämde de sig i veckan för att gå ut i strejk. De är tillåtna att strejka tre dagar den första veckan och sedan en dag i veckan framöver. Det var mycket snack om huruvida regeringen skulle hinna rösta igenom en lag som gjorde det olagligt för lärarna att strejka innan de ens hann börja, men det hela slutade i alla fall med att de gick ut i strejk igår till och med i morgon. Detta innebär en femdagarshelg för oss elever, vilket jag måste erkänna, trots att jag lider med lärarna i deras situation, är ganska så väldigt najs. Dessutom har vi studiedag på fredag, så den enda skoldagen den här veckan är på torsdag. Skööönt!

Jag har passat på att utnyttja långhelgen till max. I fredags kom Sonja över en stund och vi bara chillade. I lördags efter att ha ätit eggs benedict till frukost åkte vi till Costco (älskar Costco under lunchtid på lördagar) och sedan spenderade vi en halvtimme eller så inne på Winners. På eftermiddagen fick Alisha sina examensfotografier tagna, så det blev lite ytterligare shopping i Pine Centre Mall. Till middag lagade vi till en jättegood pastasås med soltorkade tomater och gjorde fyllda champinjoner i ugn. Mums! Sedan åkte Alisha över till sin pappas hus och Dori gick ut för att ta en fika med en kompis. Jasmin kom över och vi kände för att vara lite experimentella och bakade därför en efterättspizza med två sorters fyllning. Och trots att degen blev alldeles för tjock så smakade pizzan helt fantastiskt gott!



Philadelphiaost, jordgubbar, blåbär, marshmallors, choklad
och kokosflingor

Jordnötssmör, banan, choklad, mrashmallows och kokosflingor
Efter att vi tjockat oss kollade vi på Benjamin Buttons otroliga liv, en film som jag velat se hur länge som helst. Den var bra, om än rätt skum. Så, det var min lördag i ett nötskal. 

I söndags var det tidigt uppstigning som gällde för nio-gudstjänsten i kyrkan. Efteråt stannade jag, Alisha och Kaitlin för On-Ramp, som vi bestämt oss för att fullfölja så att vi kan volontärjobba med barnpassningen i kyrkan. Eftermiddagen ägnade jag åt en grundlig städning av mitt rum samt att skotta uppfarten. Efter volleybollträningen åkte jag och Alisha ut till North Nechako för en sleepover/girls night hos Hannah. Och vewm var det som körde oss ditut om inte Alisha själv. I fredags hade hon nämligen sin uppkörning och fick sitt körkort! Eller sitt N, som man säger här. Reglerna kring övningskörning och körkort i BC är nämligen lite annorlunda än i Sverige. När man är 16 kan man få sitt L (L som i Learning) efter att ha tagit ett skriftligt test. När man haft sitt L i ett år är kan man ta sitt N (N som i New driver) efter att ha gjort en uppkörning. Sedan måste man ha sitt N i fem år (tror jag) innan man måste genomföra ytterligare en uppkörning för att få sitt riktiga körkort. Det positiva med det här systemet är att man kan ta körkort redan vid 17. Det negativa är att N:et har vissa restriktioner: man får bara köra familjemedlemmar plus högst en utomstående person. Vilket avsevärt begränsar friheten som ett körkort innebär. Hur som helst, eftersom det bara var vi två så kunde Alisha köra oss båda ut till Hannahs hus utan problem, och vi kände oss väldigt coola när vi rullade gatan fram med musiken på högsta volym. 

Vi hade sedan en riktigt mysig kväll hos Hannah. Vi kollade på den underbara filmen Freedom Writers, åt hembakade brownies med jordgubbar och glass, badade i hennes badtunna och rullade oss i snön, åt chips, popcorn och massor av oreos samt såg filmen Rio. Sedan sov vi några timmar (jag sov på Hannahs till synes väldigt fluffiga och mjuka matta på golvet, vilket i kombination med söndagens skottande gav mig en öm nacke och rygg dagen efter), och jag och Alisha åkte hem runt lunchtid på måndagen. Knappt hade jag kommit hem och börjat skriva på det här blogginlägget förrän Daniela smsade och frågade om jag ville komma över till hennes hus och sova över där. Eftersom de var redp att hämta upp mig där och då bara tog jag min ouppackade väska från hallgolvet och, fortfarande i pyjamas, gick jag ut till Danis värdsysters bil och åkte tillbaka ut till North Nechaco 

Vi kollade på ytterligare två filmer, Footloose (originalet), och den knäppa men roliga Ferris Bueller's day off, och hann även med att göra tidningspappernaglar, något som jag alltid velat prova. Tyvärr var mina naglar alldeles för korta, men det blev ganska bra ändå till slut. 





Trots att vi gick och lade oss relativt tidigt och jag sov ända till tio var jag dödstrött i morse. Men vi masade  oss i alla fall iväg till gymmet efter nästan en veckas frånvaro (idag var alltså första gången jag åkte stadsbuss i Prince George). Vi passade på att gå till deras bootcamp-pass, som de bara har under lunchtid och som vi därför aldrig kan gå till annars. Det var ett riktigt tufft pass och det kändes hur skönt som helst att få ett träningspass i kroppen. Dock återstår det att se om jag har någon energi kvar för vår volleybollmatch ikväll...

Vad jag hittar på i morgon har jag inte riktigt bestämt än, men jag har gjort upp planer för nästa långhelg, som  ju infinner sig redan på fredag. Laura och Fabia kommer över till PG, förmodligen redan på torsdag kväll, och förhoppningsvis kan vi åka och åka snowboard på fredag. På lördag har jag planerat att ha lite folk över för ett något försenat födelsedagsfirande, vi får se hur det går med de planerna. 

Avslutar med en bild från en av veckans culinary arts-lektioner:


Hoppas att ni har en härligt uppfriskande skolvecka därhemma i Sverige!

Saknar er, pussokram!