Sömnlöst

Hej!

Igår eftermiddag åkte jag, Dori och Kaitlin iväg till universitetsbacken för årets första löptur utomhus. Den avverkades i strålande solsken och kall snålblåst men dock i shorts! Jag sprang upp hela vägen och nerför blev det gång och jogging om vartannat. Det var otroligt skönt att få komma ut och röra på sig lite igen!

När jag kom hem gjorde jag en blixtstädning av nedervåningen och hoppade sedan in i duschen. Någon timme senare höll jag som bäst på att äta min middag när Kai knackade på dörren. Snart droppade även Dani, Tomothy och Sam in. Det var nämligen dags för ett vårt efterlängtade Sagan om Ringen-maraton. Efter att ha väntat i någon halvtimme på Sonja, och sedan ytterligare en halvtimme på popcornen eftersom Sam envisades med att värma smöret på spisen  i stället för micron (han lyckades dessutom bränna det vid första försöket) kunde vi äntligen starta första filmen. Kai hade tagit med sig boxen med alla tre filmerna, den utökade versionen. Totalt hade vi alltså runt 650 minuter eller 11 timmars filmtittande framför oss. Inte undra på att vi behövde ladda upp med fyra tallrikar nachos, jordnötssmörskakor, popcorn, ännu mera chips, kanelbullar lite choklad samt flertalet koppar kaffe under timmarna som följde. Vid varje skivbyte (två skivor per film) begav vi oss upp till köket för proviantpåfyllning och kaffebryggande. Men trots alla koppar kaffe var det bara jag och Kai som lyckades hålla oss vakna under hela natten. Sam, Dani och Alisha (Tim hade varit tvungen att gå hem redan efter första filmen) borta i andra soffan somnade allihopa någon gång under andra filmens andra del och Sonja, som aldrig sett filmerna tidigare, kämpade visserligen tappert men gav upp någonstans under tredje filmen.

Sam var så satsig att han till och med hade med
sig en LOTR-utklädnad

Trots att jag sett filmerna ett tiotal gånger förut så var detta den första gången jag såg dem alla tre i rad, utan uppehåll. En minnesvärd upplevelse, och jag kan inte annat än kosnatera än en gång att de är helt underbara filmer (är förresten sjukt taggad på Peter Jacksons Bilbo-film). Men tolv timmars tv-tittande utan att få en blund (erkänner att jag vid ett par tillfällen fick kämpa ordentligt för att hindra ögonlocken från att stängas av sig själva) har sina bieffekter. En av dem är att man blir väldigt flummig—Kai och jag hade några hysteriska skrattanfall efter att Sonja fällt random kommentarer, ställt ovanligt dumma frågor samt kommit upp med väldigt fantasirika hypoteser. Jag och Sonja hade även rätt så kul åt några Sagan om Ringenparodier på youtube efter att vi väl kollat klart på alla filmerna. 


En annan, mindre önskvärd bieffekt av att inte sova på hela natten är att man blir väldigt väldigt trött dagen efter. Mitt hypertillstånd räckte väl ungefär fram till lunchtid. Jag steg upp en stund före alla andra (jag gick ju egentligen aldrig och lade mig) och åt frukost (tro det eller ej efter allt jag stoppat i mig under natten, men vid det laget var jag faktiskt hungrig igen). När de andra började vakna till åt även de frukost, och vi bestämde oss för att fixa frukost på sängen åt Kai, som slocknat så snart sista filmen var slut och fortfarande låg och sov. Han var nog ganska trött, för inte ens en dator med musik på högsta volym precis bredvid hans huvud kunde väcka honom...


Sam, Daniela och Sonja åkte hem vid tolvtiden. Kai stannade en stund och han, jag och Alisha hade en pratstund i solskenet ute på verandan. Idag var det verkligen vår på riktigt, något som jag markerade genom att ta på mig vårjackan i stället för vinterjackan när jag och Alisha åkte iväg till Sams hus för lunch. Han hade lagat oss kyckling och en supergod sallad, och vi fick även träffa hans jättegulliga lilla hundvalp. Tyvärr var det vid den här tiden som nattens uteblivna sömn började göra sig påmind. Jag började känna mig mer och mer som en zombie, och såg säkert ut som en sådan också. Jag och Alisha avböjde därför inbjudan om att stanna och kolla på en film hos Sam utan promenerade i stället hem i skolskenet. Så fort jag kom hem tog jag mig en 45 minuters tupplur, och jag kan säga er att det var den skönaste tuppluren jag någonsin haft  i mitt liv. Hjälpte gjorde den också, för resten av kvällen, som ägnades bland annat åt pizzabak och läsande av boken Vart tog den söta lilla flickan vägen, kände jag mig bra mycket piggare. Men nu börjar det bli sent och jag kan känna hur ögonlocken bara blir tyngre och tyngre, så det är väl dags att börja dra sig mot sängen. 


God natt till mig och god morgon till er därhemma i Sverige!
Kram!