Hörde att ni fått snö därhemma i Sverige. Ni är inte ensamma—här var det t-shirtväder på lördagen bara för att snöa någon decimeter under natten till söndagen. Något deprimerande nu när vårkänslorna har börjat infinna sig på allvar.
Mindre deprimerande var min fredagskväll och Hannahs födelsedagsfest. Efter att ha hängt en stund med Sam här hemma (vilket inkluderade att jag spillde skållhett kaffe över hela mig) gick jag med honom till Spruceland Mall där han skulle möta upp med sin flickvän. Sedan promenerade jag den 25 minuter långa vägen hem och gjorde mig iording för kvällen. Trots att detta var gott och väl innan klockan sex dröjde det tills hon var över halv åtta innan jag och Alisha äntligen gav oss iväg ut till Hannahs hus. Hannah hade hyrt en limousine (hennes föräldrar äger ett företag som hyr ut limos) för två timmar mellan åtta och tio, så i princip så fort vi kom dit var det dags att ta plats i den och åka iväg. Förutom mig, Alisha, Hannah, Bryn och NoeLani var även några av Hannahs andra kompisar där. I två timmar åkte vi sedan runt i stan med musiken på hög volym och bara njöt av livet. Turen inkluderade ett par rökstopp och ett stopp vid UNBC. Sammanfattningsvis hade vi väldigt kul och att åka limo är definitivt något jag vill göra igen. Här är några bilder från kvällen:
 |
| NoeLani och jag |
 |
| Alisha, Bryn, jag (varför tog jag av mina skor??), NoeLani |
 |
| Jag, Bryn, Alisha, Hannah |
 |
| NoeLani, Bryn, Hannah, jag |
 |
| Den obligatoriska hoppbilden |
 |
| I <3 you |
 |
| NoeLani och jag delar på lite pizza |
 |
| Efter badet |
Så småningom körde Alisha mig och NoeLani hem. När vi släppte av NoeLani vid hennes hus (som btw ligger typ 50 meter från vårt hus) erbjöd hon oss att komma in och titta inuti huset. Det hela slutade med att vi satt på trappan framför hennes ytterdörr i solskenet i bara t-shirt och pratade i säkert en timme. Vädret var helt fantastiskt och det var otroligt skönt i solskenet! Eftermiddagen ägnade jag sedan åt plugg. Vi har en engalskauppsats som ska vara inne efter lovet, så det var lika bra att få saken avklarad. Det var i alla fall planen. Tyvärr hann jag bara skriva en 400 ord sådär på över två timmar, vilket innebär att jag fortfarande har mer än halva uppsatsen kvar att skriva...
I lördags kväll gick jag och Dori till kyrkan och såg Watoto. Watoto är en (ursprungligen kanadensisk) kristen organisation som tar hand om, skapar familjer åt och ger en utbildning åt föräldralösa barn i Uganda. De har en barnkör som turnerar världen runt med syftet att sprida kunskap om situationen i Uganda, samla in pengar till Watotos projekt och finna sponsorer till barnen där. Och just denna helg hade deras turné kommit till Prince George och Gateway. Själva konserten bestod av sång och dans samt inslag där barnen, som var mellan 8 och 13 år gamla, delade med sig av sina historier. Trots att de alla hade en tragisk bakgrund var det slående att se hur hoppfulla inför framtiden de verkade och vilka drömmar de hade, och det var på det hela tagen en väldigt inspirerande konsert. Vi fick även se en video om Watoto och en av ledarna som var där berättade en hel del om hur man kan engagera sig, vare sig det är genom att sponsra ett barn, en "mamma" eller en student för 35 dollar i månaden, eller åka till Uganda för att volontärjobba. Allt var väldigt inspirerande och gjorde mig väldigt sugen på att bli mer involverad på något sätt.
Efter konserten åkte jag och Dori (Alisha och Kaitlin var fortfarande hos sin pappa) hem, lagade till en blåbärsefterrätt och hade lördagsmys (vilket tyvärr inkluderade en hel del popcorn och rätt mycket godis) framför filmen The last legion.
På söndagen väntade återigen en tidig uppstigning eftersom vi var tvungna att gå till den tidiga gudstjänsten då jag och Alisha skulle gå och se NoeLanis danstävling/föreställning vid lunchtid. Däremellan hann jag även med att skypa en kortis med både mormor och familjen, vilket var efterlängtat. Sedan blev det till att slänga i sig lite lunch, kasta på sig ytterkläderna och bli upplockad av Alisha halvvägs nerför gatan. Det var med nöd och näppe som vi hann i tid—när vi kom in på PGSS var det bara två nummer kvar innan NoeLanis uppträdande. Men bättre sent än aldrig, och hon visade sig verkligen vara en jätteduktig dansare. Vi stannade i ytterligare en halvtimme eller så innan Alisha körde mig hem för att sedan fortsätta till sin pappas hus. När Dori kom hem från sin fyra timmar (!) långa brunch med en väninna åkte hon och jag för att kolla på kattungar. Tyvärr var det stängt, så vi åkte vidare för att handla diverse småsaker som behövdes till huset i stället.
Spring break innebar att vi inte hade volleyboll på söndagen. I stället körde vi på söndagsmys med päronefterätt och den mycket bra filmen The King's speech.
På måndagsmorgonen bakade jag och Kaitlin pumpavåfflor som vi sedan åt med glass och sirap:
Inte särskilt nyttigt visserligen, men ack så gott! Efter en tur till gymmet för att gå till ett av deras pass åkte jag, Dori, Kaitlin och Sonja sedan upp till UNBC för att lyssna på Rick Hansen som var där för att prata i samband med 25-årsjubileet av hans Man in motion-tour. När Rick Hansen var 15 år var han med om en bilolycka och blev förlamad från midjan och neråt. För 25 år sedan åkte han runt hela världen i sin rullstol, över 4000 mil och genom 34 länder under mer än två år för att sprida kunskap om och samla in pengar till forskning om ryggmärgsskador samt öka handikappanpassningen i samhällen världen över. 25-årsjubileet, kallat Many in motion går ut på att göra rutten igen, fast bara Kanadadelen. Och den här gången är det inte Rick Hansen om genomför touren, utan 7000 kanadensare som kör en stafett genom Kanada, lämnande en medalj emellan sig. Stafetten började i Newfoundland i augusti och avslutas i Vancouver i maj. Prince George var första stoppet i British Columbia.
Rick Hansen pratade i någon timme, och det var väldigt inspirerande att lyssna på. Han är verkligen en förebild, liksom hans landskamrat (och vän) Terry Fox också var. Efter föredraget släppte Dori av mig och Sonja på Value Village, där det blev ett par nya jeans, en väska och ett par skor för min del. Sedan gick vi bort till Timmy's i förhoppningen att vinna något denna gången. Ingen vinst blev det, men vi hade en trevlig liten pratstund, även om atmosfären inne på Timmy's är långt ifrån lika mysig som på Starbucks... Eftersom Sonja behövde fylla på sin mobil gick vi sedan upp till London Drugs. På vägen ut från Tim Hortons bestämde jag mig för att köpa en liten varm choklad. Jag kände helt enkelt på mig (vilket jag och i och för sig alltid gör) att detta var den vinnande muggen. Och tro det eller ej, men det visade sig att den här gången hade jag faktiskt rätt! När jag rullade upp kanten på min mugg stod det inte "Please play again" den här gången utan:
 |
| Jiiippiiyey! |
 |
| Kai och Sonja bakom husbilen |
 |
| Rick Hansen och dagens sista stafettör |
 |
| Rick Hansen och dagens stafettörer |
 |
| Jag och Sonja med kartong-Rick Hansen... |
 |
| ... och med originalet! |
Vi hade bestämt oss för att gå på bio och se en film som börjde klockan sju och därför blev det till att skynda oss mot biografen så snart vi fått vårt foto (vår brådska hindrade oss dock inte från att stanna till på Timmy's, där jag löste in min vinstlott mot en stor kaffe latte). När vi väl kom till bion möttes vi av en evighetslång kö som innebar att när vi kom fram till kassan hade alla filmer redan börjat. Vi bestämde oss ändå för att gå in och se Project X trots att den börjat för två minuter sedan. Det gjorde inte så mycket, och även om filmen visade sig vara väldigt speciell och rätt så extrem så var den ganska rolig och på det hela taget sevärd. Om man är på det humöret vill säga.
Efter filmen gick vi, för tredje gången den dagen, ner till Timmy's igen, där vi mötte upp med Sam och hans flickvän.. Vi köpte ett dussin munkar för 6 dollar och delade på. (Jag behöver väl knappast nämna att jag nog åt ett par stycken för många...). Men goda var de.
Jag fick skjuts hem av Sonjas mamma och resten av kvällen spenderades hemma i all lugn och ro.
Igår tisdag gjorde jag ett tappert försök att kompensera för alla munkarna genom att gå till bootcamp-passet på the Y. Vi gick dit allihopa och mötte även upp med Dani där. Passet var härligt jobbigt och kändes lika bra som förra gången (har rejäl träningsvärk idag, både från igår och i måndags). Efteråt åkte vi återigen upp till UNBC, denna gången för att besöka deras Green Day. Där fanns till exempel deras Farmers' market och ett bås där vi fick lära oss hur man kan tillverka sitt eget lypsyl med bara naturliga ingredienser. Lite kul men inte sådär överdrivet spännande, så efter ett tag åkte vi hem igen, och passade på att stanna till vid videobutiken och hyra ett par filmer på vägen. När vi kom hem parkerade vi oss framför den mycket sevärda filmen Invictus. Till middag lagade vi till en riktigt god lax- och mangosallad och till efterätt bakade vi jordnötssmör- och cornflakescookies. Mmmm!
Igårkväll hade vi också något utav en spakväll. Kaitlin hade en kompis över och vi gjorde ansiktsmasker och fotbad, fixade lyxte och myste framför tv:n hela kvällen (tjock och lat är Ylva i ett nötskal nuförtiden). Jag hann läsa medan de andra kollade på någon Bring it on-film, och sedan tittade vi allihopa (utom Alisha) på den nya versionen av Footloose, som visade sig vara precis lika bra som den gamla.
 |
| Jag och Dori |
Idag har jag ägnat förmiddagen åt ett skypesamtal på temat sommarplanering samt åt att tjocka mig. Jag vet att ni förmodligen är väldigt trötta på att läsa om allt jag stoppar i mig, men bara därför tänkte jag plåga er lite till. Min lunch idag bestod nämligen av ett äpple, ett par korvar, lite kött, några tuggor broccoli, en jordnötssmörscookie från igår samt två stora nybakta kanelbullar med frosting och det obligatoriska stora glaset mjölk. Gott, men alldeles för onyttigt. Så fort detta lov är över blir det till att återgå till mina vanliga matvanor med regelbundna måltider och inte äta sötsaker varje dag. Och särskilt inte i stället för mat...
Snart ska jag ta årets första springtur utomhus tillsammans med de andra och i kväll står ett Sagan om Ringen-maraton med Sonja, Kai, Dani och Sam på schemat. Taggad!
Saknar er!
Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar