Så, då var visumansökningen postad och klar och på väg till kanadensiska ambassaden London, där den förhoppningsvis hinner behandlas innan det är dags för mig att åka.
Mycket nöjd med mig själv sitter jag nu bänkad framför fotbollsVM och England-Mexiko. Egentligen är ju fotboll ganska tråkigt att kolla på, särskilt eftersom det knappt blir några mål, men är det VM så är det. Dessutom är datorn (Facebook, Skype och självklart bloggen) ett lagom komplement mellan målen.
Ikväll har jag till och med hunnit med att titta lite på de stipendieansökningar jag ska skicka iväg. Jag har redan sökt några stipendier och tyvärr inte fått något, men det är bara att fortsätta kämpa! Om man inte försöker får man ju garanterat inga pengar!
Ooooh, där blev det nästan mål!
Kan för övrigt glatt meddela att kaffemaskinen är återställd och producerar åter varm choklad på löpande band till alla på Framtidsboxen! Det kändes som att återse en gammal vän när jag tappade upp dagens första (av fyra) kopp i morse!
Livet rullar, och snart är det NUSS!
Avslutar med ett citat myntat av allas vår idol, fisken Doris:
"Fortsätt simma"
måndag 27 juni 2011
River Deep, Mountain High
Nu har jag hittat en jättebra hemsida som har massor av gratis bilder som vem som helst får använda, Bigfoto. Alla bilderna nedan kommer från den sidan. Länk: http://www.bigfoto.com/america/canada/
Ser ganska så häftigt ut, eller vad säger ni? Jag hoppas verkligen att jag kommer att få möjlighet att uppleva den här fantastiska naturen på nära håll!
Hare gött!
Ser ganska så häftigt ut, eller vad säger ni? Jag hoppas verkligen att jag kommer att få möjlighet att uppleva den här fantastiska naturen på nära håll!
Hare gött!
söndag 26 juni 2011
O Canada
Och gissa vem som vann Risk igår?
Jag såklart! Jag menar, är man bäst så är man!
Men nog med skryt nu, i stället ska jag skriva lite om det som den här bloggen egentligen handlar om. Som namnet antyder: mitt år i Kanada! Jag har tidigare varit inne på hur det gick till när jag bestämde mig för att åka och när jag valde vilket land jag ville åka till. Som jag skrev så var jag först ganska inställd på Storbritannien, just för språkets skull - jag älskar brittisk engelska (plus det faktum att jag alltid har velat prova skoluniform). (Jag funderade även på Spanien ett tag, fatta häftigt att lära sig spanska ordentligt liksom. Men jag fegade ur och bestämde mig för ett engelsktalande land i stället. Jag tror att jag kommer att ha stor nytta i framtiden av att kunna engelska helt flytande.)
Storbritannien lockade alltså, men med tanke på att jag faktiskt har bott där förut (vi bodde i Skottland ett år när jag var tre) och att jag har varit där flera gånger tidigare så blev jag mer och med sugen på att testa ett nytt land i stället. Eftersom jag hade läst att engelskan på Nya Zeeland var ganska lik den brittiska så började jag titta på Nya Zeeland i stället. Det fanns många fördelar: lagom klimat, häftig natur, sommarlov i januari (vilket skulle innebära tre sommarlov i rad), skoluniform i vissa skolor, osv. MEN: programavgiften för Nya Zeeland var inte bara dyrast, det skulle även kosta väldigt väldigt mycket att åka tillbaka senare och hälsa på. Och eftersom detta är något jag verkligen vill ha möjlighet till så ratade jag Nya Zeeland.
Liksom många många andra utbytesstudenter var jag ganska sugen på USA - ni vet, gå high school och allt det där som man ser på film. Men jag kände att jag ville göra min egen grej och inte göra som alla andra, och därför började jag i stället titta på grannlandet Kanada. Jag hade hört att i princip alla av STS kanadastudenter hade varit supernöjda med sitt år och jag insåg snabbt att Kanada verkade ha mer eller mindre av allt det som jag ville ha, förutom den brittiska engelskan förstås. Men är det något man kan offra så är det väl den, upplevelsen blir ju ändå densamma. Här är i alla fall en liten lista över saker som jag tyckte (och tycker) verkade väldigt bra med Kanada och som gjorde att jag valde det som mitt blivande värdland:
För att återgå till verkligheten här och nu så kan jag berätta att mamma just fick mail från tjejen som min familj ska vara värdfamilj åt medan jag är borta. Hon är lika gammal som jag och verkar väldigt trevlig. Jag kommer ju inte att få lära känna henne så väl, men hinner i alla fall träffa henne innan jag åker i och med att hon måste komma hit innan skolan börjar här, dvs minst en vecka innan jag åker. Eftersom det är tänkt att hon ska bo i mitt rum blir det ju lite problematiskt. Men det löser vi då, jag får väl flytta ut ur mitt rum i förtid eller nåt. Det ska hur som helst bli jättekul att få träffa henne!
Nu orkar jag inte skriva mer, och ni orkar säkert inte läsa mer. Ha en bra kväll!
Jag såklart! Jag menar, är man bäst så är man!
Men nog med skryt nu, i stället ska jag skriva lite om det som den här bloggen egentligen handlar om. Som namnet antyder: mitt år i Kanada! Jag har tidigare varit inne på hur det gick till när jag bestämde mig för att åka och när jag valde vilket land jag ville åka till. Som jag skrev så var jag först ganska inställd på Storbritannien, just för språkets skull - jag älskar brittisk engelska (plus det faktum att jag alltid har velat prova skoluniform). (Jag funderade även på Spanien ett tag, fatta häftigt att lära sig spanska ordentligt liksom. Men jag fegade ur och bestämde mig för ett engelsktalande land i stället. Jag tror att jag kommer att ha stor nytta i framtiden av att kunna engelska helt flytande.)
Storbritannien lockade alltså, men med tanke på att jag faktiskt har bott där förut (vi bodde i Skottland ett år när jag var tre) och att jag har varit där flera gånger tidigare så blev jag mer och med sugen på att testa ett nytt land i stället. Eftersom jag hade läst att engelskan på Nya Zeeland var ganska lik den brittiska så började jag titta på Nya Zeeland i stället. Det fanns många fördelar: lagom klimat, häftig natur, sommarlov i januari (vilket skulle innebära tre sommarlov i rad), skoluniform i vissa skolor, osv. MEN: programavgiften för Nya Zeeland var inte bara dyrast, det skulle även kosta väldigt väldigt mycket att åka tillbaka senare och hälsa på. Och eftersom detta är något jag verkligen vill ha möjlighet till så ratade jag Nya Zeeland.
Liksom många många andra utbytesstudenter var jag ganska sugen på USA - ni vet, gå high school och allt det där som man ser på film. Men jag kände att jag ville göra min egen grej och inte göra som alla andra, och därför började jag i stället titta på grannlandet Kanada. Jag hade hört att i princip alla av STS kanadastudenter hade varit supernöjda med sitt år och jag insåg snabbt att Kanada verkade ha mer eller mindre av allt det som jag ville ha, förutom den brittiska engelskan förstås. Men är det något man kan offra så är det väl den, upplevelsen blir ju ändå densamma. Här är i alla fall en liten lista över saker som jag tyckte (och tycker) verkade väldigt bra med Kanada och som gjorde att jag valde det som mitt blivande värdland:
- Otroligt häftig och vacker natur (ska se om jag hittar lite fina bilder att visa senare)
- Ett skolsystem som liknar det amerikanska high school (med föreningar och mycket aktiviteter efter skolan)
- Lagom långt bort (en ny kontinent men inte så att flygbiljett kostar 20 000 spänn)
- Kanadensarna verkade vara ett öppet, multikulturellt och allmänt trevligt folk
- Många skolor kan erbjuda lite annorlunda och roligare ämnen
- Dessutom så var programavgiften till Kanada billigast (förutom USA)
För att återgå till verkligheten här och nu så kan jag berätta att mamma just fick mail från tjejen som min familj ska vara värdfamilj åt medan jag är borta. Hon är lika gammal som jag och verkar väldigt trevlig. Jag kommer ju inte att få lära känna henne så väl, men hinner i alla fall träffa henne innan jag åker i och med att hon måste komma hit innan skolan börjar här, dvs minst en vecka innan jag åker. Eftersom det är tänkt att hon ska bo i mitt rum blir det ju lite problematiskt. Men det löser vi då, jag får väl flytta ut ur mitt rum i förtid eller nåt. Det ska hur som helst bli jättekul att få träffa henne!
Nu orkar jag inte skriva mer, och ni orkar säkert inte läsa mer. Ha en bra kväll!
lördag 25 juni 2011
Money, money, money
Idag har jag varit duktig: i princip alla visumpapper är färdiga (väntar bara på bankchecken som krånglade)! Dessutom har jag hunnit med att jobba lite, vilket innebär mer pengar till kanadakassan! Yeey!
En sak som fortfarande står som ett litet frågetecken när det gäller mitt kanadaår är hur frågan med pengar och bankkort ska lösas. Eftersom det förmodligen kommer att kosta extra att ta ut pengar med mitt vanliga kort när jag är i Kanada så funkar det inte att använda det på samma sätt som jag gör nu, dvs att jag handlar med det i stort sett överallt och tar ut småsummor ur bankomaten. Därför kommer jag förmodligen att öppna ett nytt konto i en kanadensisk bank när jag kommer dit. På det kontot kan jag sedan sätta in lite större summor som jag tar ut från mitt nuvarande konto någon gång ibland, och sedan använda det kortet ungefär som jag använder mitt kort nu. Detta verkar just nu som den smartaste lösningen, hoppas bara att det funkar att upprätta ett konto i Kanada trots att jag inte är arton.
Hade tänkt skriva lite om Kanada och varför jag har valt att åka just dit, men hinner tyvärr inte. Måste laga klart maten (paj=mums) medan mamma och pappa är och hämtar lillebror och mormor som har varit på Mallorca. Vissa har det bra!
Senare ikväll blir det Risk hos Joosti, må bäste kvinna eller man vinna!
Kram!
En sak som fortfarande står som ett litet frågetecken när det gäller mitt kanadaår är hur frågan med pengar och bankkort ska lösas. Eftersom det förmodligen kommer att kosta extra att ta ut pengar med mitt vanliga kort när jag är i Kanada så funkar det inte att använda det på samma sätt som jag gör nu, dvs att jag handlar med det i stort sett överallt och tar ut småsummor ur bankomaten. Därför kommer jag förmodligen att öppna ett nytt konto i en kanadensisk bank när jag kommer dit. På det kontot kan jag sedan sätta in lite större summor som jag tar ut från mitt nuvarande konto någon gång ibland, och sedan använda det kortet ungefär som jag använder mitt kort nu. Detta verkar just nu som den smartaste lösningen, hoppas bara att det funkar att upprätta ett konto i Kanada trots att jag inte är arton.
Hade tänkt skriva lite om Kanada och varför jag har valt att åka just dit, men hinner tyvärr inte. Måste laga klart maten (paj=mums) medan mamma och pappa är och hämtar lillebror och mormor som har varit på Mallorca. Vissa har det bra!
Senare ikväll blir det Risk hos Joosti, må bäste kvinna eller man vinna!
Kram!
Sena nätter, tomma glas
Okej, klockan är inte ens ett och i glasen var det läsk (eller mjölk i mitt fall då). Men midsommar är midsommar, och bättre än såhär kan det knappast bli!
Kommer att sakna er så sjukt när jag åker.
Imorgon (eller snarare idag) är en ny dag, som verkligen borde ägnas åt lite ifyllning av visumansökningspapper. Alltså: dags att sova!
Godnatt!
Kommer att sakna er så sjukt när jag åker.
Imorgon (eller snarare idag) är en ny dag, som verkligen borde ägnas åt lite ifyllning av visumansökningspapper. Alltså: dags att sova!
Godnatt!
torsdag 23 juni 2011
Himlen är oskyldigt blå
Gårdagen gick bra och blev bra. Det var kul att träffa lite folk igen efter att i princip ha varit helt isolerad från socialt umgänge sedan sommarlovet började (med undantag från alla underbara människor på jobbet förstås då, dem får jag inte glömma!). Synd att grillen var upptagen men tur att man har varit scout så man lyckades fixa en riktigt bra marshmallowsglöd i engångsgrillen!
SUM-SIM är fortfarande ett stort frågetecken i min kalender och i mitt huvud. Samma fråga som i tisdags: simma eller inte simma?
Jag kan meddela att det inte har hänt så jättemycket med den tjocka högen med visumpapper. Förutom att den har förflyttat sig från köksbordet till min säng. Hade tänkt ta tag i den ikväll men får se om jag orkar. På grund av kaos med en viss bankcheck som tydligen inte fanns utan måste beställas så kan vi ändå inte få iväg pappren förrän tidigast på tisdag, vilket ger mig lite tid att spela på. Och jag var faktiskt och tog ett mycket vackert passfoto i eftermiddags, så har kommit en liten bit så vägen i alla fall!
Har även en lite sorglig nyhet att berätta: kaffemaskinen fick slut på chokladpulver idag, vilket innebar att jag fick nöja mig med en kopp varm choklad! En! Inte okej!
I övrigt är det väl också värt att nämna att det är låghelg och midsommar i morgon. Jag hoppas på trevligt umgänge och något bättre väder än idag. Som det är utanför fönstret just nu är inte så dumt - kvällssol och inte ett moln i sikte. En solglimt och en bit blå himmel på midsommar väl inte för mycket begärt?
Okej, detta inlägg kom inte heller att handla särskilt mycket om Kanada. Men ge er till tåls, det kommer!
En sista grej bara. Mamma kom precis förbi med ett glas hemgjord fläderblomssaft. Det om något är sommar!
Puss!
SUM-SIM är fortfarande ett stort frågetecken i min kalender och i mitt huvud. Samma fråga som i tisdags: simma eller inte simma?
Jag kan meddela att det inte har hänt så jättemycket med den tjocka högen med visumpapper. Förutom att den har förflyttat sig från köksbordet till min säng. Hade tänkt ta tag i den ikväll men får se om jag orkar. På grund av kaos med en viss bankcheck som tydligen inte fanns utan måste beställas så kan vi ändå inte få iväg pappren förrän tidigast på tisdag, vilket ger mig lite tid att spela på. Och jag var faktiskt och tog ett mycket vackert passfoto i eftermiddags, så har kommit en liten bit så vägen i alla fall!
Vad tycks?
Har även en lite sorglig nyhet att berätta: kaffemaskinen fick slut på chokladpulver idag, vilket innebar att jag fick nöja mig med en kopp varm choklad! En! Inte okej!
I övrigt är det väl också värt att nämna att det är låghelg och midsommar i morgon. Jag hoppas på trevligt umgänge och något bättre väder än idag. Som det är utanför fönstret just nu är inte så dumt - kvällssol och inte ett moln i sikte. En solglimt och en bit blå himmel på midsommar väl inte för mycket begärt?
Okej, detta inlägg kom inte heller att handla särskilt mycket om Kanada. Men ge er till tåls, det kommer!
En sista grej bara. Mamma kom precis förbi med ett glas hemgjord fläderblomssaft. Det om något är sommar!
Puss!
tisdag 21 juni 2011
Fångad av en stormvind
Hehe blev visst lite av ett tema med låtnamn som rubrik... Kände mig bara tvungen eftersom den just denna fantastiska låt passar ganska bra in på hur livet känns just nu.
Precis som livet kommer detta inlägg förmodligen att bli ganska rörigt, men ni får ha överseende med det helt enkelt!
Jag måste ändå säga att dagen började bra: inget regn och sällskap med Linda till jobbet, som idag bjöd på diverse teambuildingaktiviteter, föreläsning och diskussioner om inflytande och FN:s barnkonvention (som för övrigt är fantastisk) och mycket annat skoj! Hoppsan, höll nästan på att glömma de fyra kopparna gratis varm choklad från kaffeautomaten i lunchrummet! Älskar mitt sommarjobb! Apropå sommarjobb så vill jag passa på att sända en tanke till de tappra eldsjälarna som sliter på Fyrishov med sommardaglägret (bland andra Julia, http://juliakindlund.forme.se/)!
Men, säg den dag som är perfekt (det är nu kaoset börjar)?
Vad upptäcker man nämligen på köksbordet när man kommer hem från jobbet och har hjälpt mamma att laga mat? Jo, ett brev från STS (vad kan det här vara? tänker jag först glatt) innehållande en säkert 50 sidor tjock bunt med olika visumansökningspapper, instruktioner och intyg, de flesta på långt ifrån sommarlovsanpassad engelska... (och detta kallar de för ledighet?)
Visumpapprena hinner jag dock inte utforska närmare eftersom jag måste rusa iväg till träningen, som går sisådär (läs: dåligt). Ska man ta fram det positiva kan jag meddela att tröttheten i bassängen som förföljde mig förra veckan tycks ha avtagit (faktum kvarstår att jag är i väldigt dålig form). Anledningen till förbättringen är förmodligen att jag har slutat ta min allergimedicin sedan jag började misstänka att det var den som var skurken i dramat...
En mindre rolig sak med träningen var att min rygg är pain igen, inte kul. Men jaja, jag ska inte tråka ut er med gnäll. I stället ska jag kanske ta och komma till det som det här inlägget egentligen skulle handla om: SUM-SIM sommar 2011 (ungdoms-SM i simning). Simma eller inte simma? Jag är inte ens i närheten av att vara kvalad men behövs till två lagkapper, utan mig blir det inga lag. Jag är i valet och kvalet om man säger så - visst, det är min sista chans att någonsin få simma ett SUM-SIM och jag har aldrig varit med på något förut så det skulle vara kul att få veta hur det är. MEN jag kommer inte att kunna träna hela tiden fram till tävlingen, vilket innebär att jag kommer att simma dåligt, skämma ut både mig, laget och klubben. Man vill ju inte precis komma till ett mästerskap otränad...
Hjälp mig, vad ska jag göra?
Mitt liv är kort sagt lite rörigt just nu, och det blir inte precis bättre av att morgondagen kommer att bli kaos (orkar inte gå in på det nu, och ni skulle ändå inte orka läsa om det. Faktum är att jag är imponerad av att ni kommit så här långt). Nu kanske ni i alla fall förstår rubriken till detta alldeles för långa inlägg, som visst inte kom att handla särskilt mycket om Kanada alls. Aja.
Godnatt på er, nu ska jag gå och äta vattenmelon!
Förresten, höll på att glömma! Min fantastiska vän Mathilda åker till Thailand i morgon, jag hoppas att du får det BÄST! Och nej, jag är inte avundsjuk. Inte alls.
Precis som livet kommer detta inlägg förmodligen att bli ganska rörigt, men ni får ha överseende med det helt enkelt!
Jag måste ändå säga att dagen började bra: inget regn och sällskap med Linda till jobbet, som idag bjöd på diverse teambuildingaktiviteter, föreläsning och diskussioner om inflytande och FN:s barnkonvention (som för övrigt är fantastisk) och mycket annat skoj! Hoppsan, höll nästan på att glömma de fyra kopparna gratis varm choklad från kaffeautomaten i lunchrummet! Älskar mitt sommarjobb! Apropå sommarjobb så vill jag passa på att sända en tanke till de tappra eldsjälarna som sliter på Fyrishov med sommardaglägret (bland andra Julia, http://juliakindlund.forme.se/)!
Men, säg den dag som är perfekt (det är nu kaoset börjar)?
Vad upptäcker man nämligen på köksbordet när man kommer hem från jobbet och har hjälpt mamma att laga mat? Jo, ett brev från STS (vad kan det här vara? tänker jag först glatt) innehållande en säkert 50 sidor tjock bunt med olika visumansökningspapper, instruktioner och intyg, de flesta på långt ifrån sommarlovsanpassad engelska... (och detta kallar de för ledighet?)
Visumpapprena hinner jag dock inte utforska närmare eftersom jag måste rusa iväg till träningen, som går sisådär (läs: dåligt). Ska man ta fram det positiva kan jag meddela att tröttheten i bassängen som förföljde mig förra veckan tycks ha avtagit (faktum kvarstår att jag är i väldigt dålig form). Anledningen till förbättringen är förmodligen att jag har slutat ta min allergimedicin sedan jag började misstänka att det var den som var skurken i dramat...
En mindre rolig sak med träningen var att min rygg är pain igen, inte kul. Men jaja, jag ska inte tråka ut er med gnäll. I stället ska jag kanske ta och komma till det som det här inlägget egentligen skulle handla om: SUM-SIM sommar 2011 (ungdoms-SM i simning). Simma eller inte simma? Jag är inte ens i närheten av att vara kvalad men behövs till två lagkapper, utan mig blir det inga lag. Jag är i valet och kvalet om man säger så - visst, det är min sista chans att någonsin få simma ett SUM-SIM och jag har aldrig varit med på något förut så det skulle vara kul att få veta hur det är. MEN jag kommer inte att kunna träna hela tiden fram till tävlingen, vilket innebär att jag kommer att simma dåligt, skämma ut både mig, laget och klubben. Man vill ju inte precis komma till ett mästerskap otränad...
Hjälp mig, vad ska jag göra?
Mitt liv är kort sagt lite rörigt just nu, och det blir inte precis bättre av att morgondagen kommer att bli kaos (orkar inte gå in på det nu, och ni skulle ändå inte orka läsa om det. Faktum är att jag är imponerad av att ni kommit så här långt). Nu kanske ni i alla fall förstår rubriken till detta alldeles för långa inlägg, som visst inte kom att handla särskilt mycket om Kanada alls. Aja.
Godnatt på er, nu ska jag gå och äta vattenmelon!
Förresten, höll på att glömma! Min fantastiska vän Mathilda åker till Thailand i morgon, jag hoppas att du får det BÄST! Och nej, jag är inte avundsjuk. Inte alls.
måndag 20 juni 2011
Sommaren är kort, det mesta regnar bort
Hej på er!
Kände mig ungefär som en dränkt säl när jag kom hem från jobbet idag... Men vad gör lite väta när man har ett superskojigt sommarjobb (http://framtidsboxen.se/) och massa härliga kolleger? Det känns bra att vi har hela 13 dagar kvar på Framtidsboxen!
Men å andra sidan - 13 dagar är ingenting. För 20 dagar sedan tog min bror studenten. För 10 dagar sedan fick vi sommarlov (hjälp, jag har ju knappt hunnit göra någonting vettigt alls). Om 11 dagar är det NUSS (simtävling). Om 20 dagar simmar jag Vansbro (nooo). Om 68 dagar åker jag till Kanada...
Fick ett vykort med posten nyss förresten, det är sådana saker som verkligen sätter guldkant på tillvaron! Tack Mirr!
Hur som helst, dags att komma till saken kanske. Jag tänkte berätta lite i kronologisk ordning om hur hela min utbytesprocess har gått till, från att jag var på infomöte till hur läget ser idag. Så då börjar vi väl från början:
Jag har länge haft någon slags bakomliggande tanke om att jag skulle åka utomlands ett år under gymnasiet. Däremot har jag aldrig riktigt funderat över det, dvs tills jag började på gymnasiet för snart ett år sedan (måste bara lägga till en sak här: idag på jobbet så skulle alla säga vilken som var deras favoritplats i Uppsala, och både jag och Linda sa Rosendal. Det säger ju en hel del om hur man trivs i skolan!).
I alla fall, i början av läsåret fick jag se en affisch från STS om high school-år utomlands där det stod att de skulle ha infomöte i Uppsala. Så jag bestämde mig för att gå på det för att få reda på lite mer. Ganska snart bestämde jag mig för att jag ville åka, sen var ju frågan förstås var? Från början var jag ganska inställd på Storbritannien, mest för att jag älskar brittisk engelska, men sedan började jag i stället luta åt Nya Zeeland. Till slut bestämde jag mig som ni vet för Kanada, av flera anledningar som jag kommer att gå in på i ett senare inlägg, eftersom jag känner att detta inlägg absolut har överskridit den rekommenderade gränsen för hur mycket ni orkar läsa...
Hare gött!
Kände mig ungefär som en dränkt säl när jag kom hem från jobbet idag... Men vad gör lite väta när man har ett superskojigt sommarjobb (http://framtidsboxen.se/) och massa härliga kolleger? Det känns bra att vi har hela 13 dagar kvar på Framtidsboxen!
Men å andra sidan - 13 dagar är ingenting. För 20 dagar sedan tog min bror studenten. För 10 dagar sedan fick vi sommarlov (hjälp, jag har ju knappt hunnit göra någonting vettigt alls). Om 11 dagar är det NUSS (simtävling). Om 20 dagar simmar jag Vansbro (nooo). Om 68 dagar åker jag till Kanada...
Fick ett vykort med posten nyss förresten, det är sådana saker som verkligen sätter guldkant på tillvaron! Tack Mirr!
Hur som helst, dags att komma till saken kanske. Jag tänkte berätta lite i kronologisk ordning om hur hela min utbytesprocess har gått till, från att jag var på infomöte till hur läget ser idag. Så då börjar vi väl från början:
Jag har länge haft någon slags bakomliggande tanke om att jag skulle åka utomlands ett år under gymnasiet. Däremot har jag aldrig riktigt funderat över det, dvs tills jag började på gymnasiet för snart ett år sedan (måste bara lägga till en sak här: idag på jobbet så skulle alla säga vilken som var deras favoritplats i Uppsala, och både jag och Linda sa Rosendal. Det säger ju en hel del om hur man trivs i skolan!).
I alla fall, i början av läsåret fick jag se en affisch från STS om high school-år utomlands där det stod att de skulle ha infomöte i Uppsala. Så jag bestämde mig för att gå på det för att få reda på lite mer. Ganska snart bestämde jag mig för att jag ville åka, sen var ju frågan förstås var? Från början var jag ganska inställd på Storbritannien, mest för att jag älskar brittisk engelska, men sedan började jag i stället luta åt Nya Zeeland. Till slut bestämde jag mig som ni vet för Kanada, av flera anledningar som jag kommer att gå in på i ett senare inlägg, eftersom jag känner att detta inlägg absolut har överskridit den rekommenderade gränsen för hur mycket ni orkar läsa...
Hare gött!
söndag 19 juni 2011
Första
Hej
och välkommen till min nya blogg! Här kommer jag att skriva om mitt utbytesår i Kanada som börjar i slutet av augusti (alltså om mindre två och en halv månad!). Bloggen är till för att mina nära och kära och alla som kan tänkas vara intresserade ska få veta lite om vad jag sysslar med på andra sidan Atlanten.
Innan jag sätter igång vill jag bara säga att ni som tror att ni ska få se massor av bilder av dagens outfit, dagens inköp etc. kommer att bli besvikna. Det finns tre anledningar till att jag inte tänker ägna plats på bloggen åt detta:
1. Syftet med bloggen är som sagt att alla ni här hemma ska få reda på vad jag gör, inte vad jag har på mig
2. Jag är absolut inte tillräckligt modemedveten för att mina utstyrslar skulle vara värda att publicera, än mindre för att de skulle kunna inspirera någon...
3. Jag tror helt ärligt inte att det finns någon som faktiskt är särskilt intresserad av vad jag har på mig (om ni mot förmodan är det, just let me know)
Nog om detta nu! Känner att detta inlägg redan börjar bli för långt (låt mig få veta om jag tråkar ut er) och lovar härmed att försöka lägga ut så mycket bilder som möjligt i bloggen framöver så att den inte blir lika tung att läsa. Jag brukar vara ganska dålig på att fota, och ännu sämre på att lägga in bilderna i datorn, men får väl helt enkelt ta och bättra mig!
Hur som helst så hoppas jag att ni kommer att följa bloggen, och glöm inte att kommentera så mycket som möjligt (när jag väl har åkt måste jag ju få veta att ni lever)!
Ha en bra dag i regnet!
Ps. Vill passa på att säga stort GRATTIS till min underbara vän Fille som fyller år idag! Puss!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)