lördag 12 november 2011

Remembrance Day

Hej!

Idag är det alltså Remembrance Day här i Kanada. Jag (och Dori) inledde dagen med att sova till kl 12 (!) och sedan äta brunch bestående av svampomelett. Gott var det och riktigt skönt att sova ut (jag lovar att jag aldrig brukar sova till 12 annars), men lite synd att jag sov så länge eftersom jag
a) missade att skypa med familjen kl 10 som vi bestämt
b) missade det magiska ögonblicket 11-11-11 11:11.

Som tur är kommer ju samma ögonblick ikväll igen, så får väl passa på att önska mig något då i stället.

Igår hade vi i alla fall en Remembrance Day-ceremoni i skolan. Grade 8, 11 och 12 samlades i gympasalen och vi fick lyssna på en kvinna som sjöng en indiansk sång, vi sjöng O Canada och, till min förvåning, God Save the Queen, dramaklassen spelade upp en kort akt, skolorkestern spelade samtidigt som en slideshow med bilder och namn på stupade kanadensiska soldater visades, rektorn pratade kort och några soldater (eller snarare "cadets") marcherade runt lite. Det hela var mycket högtidligt och känslosamt.


Alla fick dessutom en pin i form av en "poppy", dvs en vallmo, att fästa på kläderna. Det var mycket noga att denna poppy skulle sitta på vänster sida, ovanför hjärtat. Vallmon är symbol för Remembrance Day i kanada, anledningen till detta är dikten In Flanders Fields, som skrevs av den kanadensisk soldaten John McCrae på västfronten under första världskriget dagen efter att en av hans vänner hade dött.

In Flanders fields the poppies blow
Between the crosses, row on row
That mark our place; and in the sky
The larks, still bravely singing, fly
Scarce heard amid the guns below

We are the Dead. Short days ago
We lived, felt dawn, saw sunset glow
Loved and were loved, and now we lie
In Flanders fields

Take up our quarrel woth the foe
To you from failing hands we throw
The torch; be yours to hold it high
If ye break faith with us who die
We shall not sleep, though poppies grow
In Flanders fields

En väldigt vacker och känslosam dikt enligt mig.

Min poppy, nu i tryggt förvar på min anaslagstavla

Nu är det strax dags att laga middag (det är helt sjukt var kort dagen blir när man sover till 12...), så vi hörs senare!

Kram!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar