Efter en hektisk men fantastisk vecka med mycket skolarbete att ta igen har jag såhär på söndagskvällen äntligen lyckats hitta lite tid att blogga. Hoppas att ni har överseende med att inläggen kommer allt mer sällan - de är längre i stället!
Veckan började som sagt med Halloween i måndags. Nej förresten, veckan började i söndags. Detta är något som jag fortfarande inte har och förmodligen aldrig kommer att kunna vänja mig vid. Varför dela helgen i två liksom?
Måndagen har jag hur som helst redan berättat om (resultated från Halloween for Hunger-insamlingen blev förresten 1900 lb mat, 400 lb över målsättningen!). I tisdags efter skolan gick jag, Carla och Dani och fikade. Carla åkte nämligen hem till Tyskland idag och vi ville passa på att spendera så mycket tid tillsammans innan hon åkte. Vi gick till ett mysigt litet ställe som var en bokhandel kombinerat med ett café, och jag åt en supergod banancupcake. Efter att ha tryckt i mig äckligt mycket halloweengodis både under måndagen och tisdagen i skolan borde jag nog ha valt en sallad eller fruktsmoothie i stället... Särskilt med tanke på att jag har redan har gått upp ca 2,5 kg sedan jag kom hit. Dock befinner jag mig fortfarande under 60-kgs-gränsen (om än med mycket liten marginal), och ska försöka hålla mig därunder.
 |
| Jag, Dani och Carla på caféet |
Efter torsdagens cheerleadingträning (vi har nu börjat med lyft, vilket är kul, även om jag inte har kunnat vara med på det än eftersom jag har varit alldeles för seg med att lämna in min "consent form") stannade jag kvar på skolan eftersom de hade ordnat en filmkväll för alla internationella studenter, med anledning av att det var de tyska 10-veckorsstudenternas sista vecka. Vi såg en kanadensisk film som heter One week och som handlar om en man som efter att han får veta att han har cancer och har max två år kvar att leva bestämmer sig för att resa genom Kanada, från öst till väst, på en motorcykel. Filmen var helt okej, men det bästa med filmkvällen var pizzan och framförallt tårtan efteråt! Vi hade det riktigt trevlig, men stämningen var lite sorgsen eftersom tyskarna skulle åka hem inom några dagar. Jag har tre ämnen tillsammans med Carla och i min art-klass är det dessutom två andra tyskar. Det kommer helt klart att bli tomt utan dem och jag kommer att sakna dem, speciellt Carla som jag har hunnit lära känna riktigt bra!
 |
| Den otroligt snygga (och goda) tårtan från Dairy Queen. Duktiga jag lyckades tro det eller ej hålla mig till en tårtbit och inte två! |
När jag vaknade på fredag morgon höll jag på att sätta andan i halsen när jag slängde ett öga på termometern i köket. -12 grader. Brrr! Eftersom jag trodde att jag skulle behöva gå till skolan byltade jag på mig så mycket kläder jag kunde hitta, bara för att få skjuts och sedan gå runt och svettas hela dagen... Men det gjorde inte så mycket, för på fredagen hände det som jag sett mest fram emot hela veckan: Laura och Fabia kom från Vanderhoof för att stanna i PG över helgen! Trots att det bara är två veckor sedan vi sågs kändes det som mycket längre! De kom strax efter lunchtid till Duchess Park och fick följa med in på ceramicslektionen, där Fabia fick chans att prata tyska med de tyska utbytesstudenterna. Efter skolans slut gick vi hem till oss och chillade en stund, tog igen en massa prat sedan sist vi sågs och saknade Jenna (som bor i Prince Rupert), Martini (som bor i Williamslake) och Alba (som trodde att Fabia och Laura skulle komma nästa vecka och därför inte kunde vara med på fredagen)!
Efter en mycket god cesarsallad till middag klädde vi på oss massor av kläder för att trotsa kylan och gå och kolla på footballsmatchen tillsammans med Dani. Det var nämligen säsongsfinal, mellan inga mindre än Duchess Park och Fabia och Lauras skola Nechako Valley Secondary School. När vi kom dit ledde Duchess med 6-0, och eftersom vi vunnit alla matcher hittills denna säsong kände jag och Dani oss ganska säkra på vinst. Det visade sig dock ganska snart att Vanderhoof också vunnit alla sina matcher, och framemot slutet av matchen lyckades de få till två touchdowns och ett mål (tror jag, man vet aldrig riktigt säkert med football), vilket gjorde att slutresultatet blev 13-6 till Vanderhoof. Och även om jag inte bryr mig om football så måste jag erkänna att det kändes lite surt att vara så nära och sedan förlora, mot Vanderhoof dessutom! Men om jag var besviken så var det ingenting emot vad spelarna var - när de lämnade planen kunde vi se att flera av dem grät och de andra såg antingen totalt deprimerade eller rent mordiska ut. Vissa tar sport på allvar alltså... Bland vanderhoofspelarna var det också vissa som grät, fast av glädje. Efter att ha väntat att tag på Fabia och Laura, som hade gått bort till klungan av vanderhoofspelare och -supporters, medan vi pratade med några av våra cheerleaders, vågade jag och Dani oss bort till "fienden" för att hämta de andra och gå hem eftersom Dani frös väldigt mycket (det kallaste hon någonsin upplevt innan hon kom till Kanada är 0 grader, stackarn...).
 |
| Fabia, jag och Laura på läktaren |
 |
| Vanderhoofs cheerleaders (såg definitivt bättre ut än våra med sina likadana uniformer och var ganska bra på lyft, men i övrigt så såg våra inte så dåliga ut i jämförelse som jag hade trott) |
 |
| Och Duchess cheerleaders. Pga kylan kunde ingen ha på sig uniformen, vilket gjorde att de inte direkt såg matchande ut... I övrigt gjorde de dock riktigt bra ifrån sig. Jag måste ändå erkänna att jag var glad över att sitta på läktaren med massor av varma kläder i stället för att stå där nere och frysa... |
När vi kom hem satt vi och pratade ännu mera en bra stund med te och varm choklad för att tina upp innan vi blev avbrutna att att dörrklockan ringde. "Hoppas att det inte är en yxmördare", sa Alisha på skoj innan hon öppnade dörren. Det var bara det att när hon öppnade dörren var det ingen där!
Och det var faktiskt läskigt, även om det kanske inte verkar som det. Förklaringen som vi fick senare av Dori var att det förmodligen var vinden som fick klockan att ringa...
Hur som helst, när vi hade lugnat ner oss bestämde vi oss för att spela Pictionary. Det var väldigt kul även om vi med fyra utbytesstudenter ofta var tvungna att byta kort eftersom ingen visste vad ordet på kortet betydde. Tyvärr resulterade omgången i kvällens andra vinst till Vanderhoof, men det positiva var att jag fick hjälp att avsluta allt mitt halloweengodis! Det hade inte varit bra om jag hade ätit allt själv...
Efteråt hade vi tänkt kolla på en film, men eftersom jag inte visste hur man byter från tv till dvd blev det till att sova i stället!
På lördagsmorgonen fick vi sova ut ordentligt och blev sedan serverade en lyxfrukost bestående av banan- och chokladpannkakor och vindruvor. Efter att ha gjort oss i ordning och packat ihop våra sängar skjutsade Dori oss till Pine Center Mall. I Vanderhoof finns nämligen inga shoppingmöjligheter, så vi spenderade eftermiddagen med just shopping. Jag köpte mig ett par kanadavantar (<3) och en handkräm (om mina händer brukade bli torra på vintern i Sverige så är det ingenting emot vad de är här). Till lunch blev det sushi, och efter det delade vi upp oss i två grupper eftersom Laura var tvungen att hitta en födelsedagspresent till Fabia.
När vi var klara fick vi skjuts av Dori ut till Albas hus (efter att ha hämtat upp Alba på bion), som ligger lång ute på landet men är väldigt stort och vackert. Kvällen ägnades åt prat, pizzaätande och filmtittande (The blind side, underbar film! Eftersom det var tidsomställning på natten fick vi en extra timmes sömn, vilket var behövligt eftersom vi var tvungna att gå upp tidigt för att hinna i tid till kyrkan.
Såhär såg världen förresten ut när vi vaknade i morse:
 |
| Utsikten från Albas vardagsrumsfönster |
Efter att Laura och Fabia blivit upphämtade av sin värdmamma för att åka tillbaka till Vanderhoof (ca en timme med bil) ägnade vi eftermiddagen åt trädgårdsstädning inför vintern. Sedan var det tänkt att jag skulle åka hem till en kompis fasters hus för att prova några balklänningar. Grejen var bara den att när jag kom dit var min kompis inte där, och inte fastern heller utan bara farbrorn som inte hade en aning om att jag skulle komma... Snacka om awkward, jag ville bara sjunka genom jorden!
När vi kom hem upptäckte vi att tvättmaskinen hade läckt ut vatten i hela tvättrummet (rummet utanför mitt rum), så det blev till att ägna en timme eller så åt sanering.
Nu sitter jag här med en kopp av mitt nya favoritte, och snart är det dags att göra lunch, ta en dusch och sedan gå och lägga mig. I morgon väntar nämligen leadership. I morgon kväll är det dessutom pizzaparty med Shecana! Ser fram emot det!
En eloge till er som orkade ta er igenom hela inlägget!
Saknar er alla! Pussokram!
Oj.. är det redan slut :O Märkte inte ens att det var långt ;)
SvaraRadera