We day

Skrivet fredagen 13, ca kl 9.00

Hallå där, Vancouver anropar!

Sitter för tillfället ensam på hotellrummet efter en lång och stor frukost (mjölk och flingor, en pannkaka med smör och sirap, ett äpple och en banan, omelett, en kopp varm choklad, en kopp te och ett glas apelsinjuice samt en croissant), också den intagen i all ensamhet.  Men gott var det i alla fall, och ni kan ju gissa om jag är mätt…

I onsdags åkte jag alltså ner till Vancouver med skolan för att delta i We Day. Vi startade från Prince George kl 8 på morgonen, och efter en lång resa med många stopp (bla annat pga att AC:n i den andra bussen inte fungerade…) kom vi till slut fram till Vancouver och Metrotown, där vårt hotell låg. Värt att nämnas är att vi åkte förbi IKEA på vägen, något som orsakade starka känslor!  Önskar att vi hade ett IKEA i PG…

Vårt hotell låg i alla fall precis bredvid en jättestor galleria, Metropolis at Metrotown, och efter en stor och otroligt god middag på en thairestaurang gick jag och tre andra tjejer runt i gallerian ett tag innan det var dags att gå tillbaka till hotellet och sova. Hotellrummen var väldigt najs och sängarna extremt sköna, även om det var lite trångt då vi var tvungna att sova två och två i varje säng…

 Meagan, Caroline och Kiana på thairestaurangen

Vårt hotellrum

Igår var det väckning 05.30 för frukost (även den stor och god (bagel, omelett, wienerbröd och kanelbulle), men något stressig) och sedan avfärd med ”sky train” (hur översätter man det?) till Vancouver Canucks hemmaarena, Rogers Arena. Det gällde att vara där tidigt eftersom 18 000 andra ungdomar också skulle dit… 

 Kiana, Caroline och jag på trappan framför entrén

 Rogers Arena är alltså hemmaarena för Vancouver Canucks

Hela gänget från Duchess Park med våra biljetter

Så efter ungefär en timmes väntande i kylan (det är dock mycket  varmare här än i Prince George, vilket märks inte minst på att flera av tjejerna gick i bara t-shirt hela dagen. Jag höll mig dock till både tjocktröja och jacka, vilket var skönt på morgonen men blev rätt varmt på eftermiddagen) fick vi äntligen gå in i arenan, som var gigantisk! Jag köpte även en Me to We-t-shirt innan vi gick och satte oss på våra platser, högt uppe på läktaren.

Arenan inifrån 

Sen drog showen igång. Och vilken show det var! En lagom mix av programledarsnack, dansare, sångare, inspirerande talare, band, filmklipp och lite annat smått och gott, och jag önskade att det aldrig skulle ta slut. Några framträdanden värda att nämna var bland annat Mia Farrow, Michail Gorbatjov (som dock pratade ryska och därför hade en tolk, vilket var lite småirriterande. Men det var hur som helst väldigt häftigt att höra honom prata), Hedley (ett väldigt känt band här i Kanada, tydligen), basketstjärnan Shaquille O’neil, samt inte minst Free the Childrens grundade Craig Kielburger. Om ni vill se klipp från showen eller är allmänt nyfikna, gå in på www.weday.com. Gilla även We Day på Facebook, så skänker ni en dollar till Free the Childrens verksamhet!

Michail Gorbatjov, Craig Kielburger och tolken

Allt som allt var det en fantastisk och otroligt inspirerande konferens. Det är en häftig känsla när 18 000 människor gör vågen runt, runt i arenan, när 18 000 pers dansar  ”the We Dance” tillsammans, eller när 18 000 ungdomar står upp knäpptysta tillsammans i flera minuter under introduktionen till ”The vow of silence”. We Day var helt enkelt en otrolig upplevelse och jag är otroligt glad att jag fick chansen att åka hit!

Efter konferensen gick vi en bit längs vattnet och besökte bland annat Starbucks innan vi tog bussen tillbaka till Metrotown.

Jag framför Science World med gratisbrillorna som vi fick på We Day

Sedan väntade ca 5 timmars fri tid innan vi var tvungna att vara tillbaka på hotellet, 5 timmar som jag, Erin, Caroline och Lucy spenderade vandrandes runt, runt i den enorma gallerian. Bland annat gick vi till en balklänningsbutik och det alldeles nyöppnade H&M (som öppnade samma dag, och därför var det otroligt mycket folk därinne, vilket gjorde att vi inte stannade like länge som vi annars kunde ha gjort). Jag lyckades även få tag i ett par jeans, vilket var behövligt eftersom mitt ena par (av två) har gått sönder på grund av för mycket cyklande. När vi började bli trötta efter en sisådär 4 timmars shoppande gick vi tillbaka till hotellet och tog ett bad i utepoolen, som dock var precis lite för kall för att det skulle vara riktigt behagligt.

 Karta över gallerian. Som ni kan se fanns det ganska många affärer...

Caroline och Erin framför H&M

På kvällen hade vi sedan ett möte med alla elever från de fyra skolorna i Prince George där vi pratade om vad vi vill göra under resten av året för Me to We. Många intressanta idéer kom upp, och jag tror att det kan bli ett riktigt bra år!

I morse var det väckning kl 6 eftersom resten av gruppen skulle åka tillbaka till PG. Problemet var bara att vi valde att ligga och dra oss ett tag efter att klockan ringde. Vilket självklart innebar att vi somnade om, och när vi sedan vaknade kl 7 så blev det lite bråttom. För mig var det dock okej, eftersom jag inte behövde vara klar för att åka kl 7.30 som de andra… Detta var i alla fall anledningen till att jag fick äta frukost på egen hand, efter att de andra hade åkt.

Om en liten stund blir jag upphämtad av min mormors väninnas dotter, som bor här i Vancouver. Jag ska spendera dagen med henne och sedan släpper hon av mig på nästa hotell. Jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på, men det är jättesnällt av henne att ställa upp för mig och det ska bli så kul att träffa henne!

Vet inte när nästa blogginlägg kommer, men det blir förmodligen inte förrän jag kommer hem igen.

Ett stort grattis till min mamma som fyller år idag och till mormor som fyllde år igår! Älskar er!

Kram!