Vancouver: måndag

Vi började måndagen med att åka en tur runt Stanley Park, en jättestor park/skog (större än Central Park i New York) som slutade vid Vancouver Aquarium, där vi spenderade resten av förmiddagen. 

 Jag under en gigantisk ihålig ceder i Stanley Park

 Utanför akvariet

 Nemo och Marvn

 Vi fick titta på när de tränade delfinerna, vilket var väldigt häftigt att se

Efter akvariet gick vi gebom Stanley Park och längs vattnet ända bort till Canada Place och Harbour Towers Lookout. Som alltid den här veckan var det strålande väder.

I utkanten av Stanley Park

Canada Place

Väl framme vid Harbour Towers bar det av upp i tornet för en guidad tur över den spektakuklära utsikten av Vancouver.

Sedan väntade fri tid i West End. Jag och några andra tjejer gick runt lite i gallerian och längs Robson Street. Vi letade efter en skoaffär eftersom sulan på Fabias ena sko hade lossnat. I stället för att köpa nya skor löste hon dock problemet genom att tejpa fast sulan...

Jag, Tamy, Fabia och Sara (från Färöarna)

Efter att ha mött upp de andra framför Canada Place bar det av till en del av centrala Vancouver som kallas för Gastown för middag på pastarestaurangen The Old Spaghetti Factory. Det var skönt med lite omväxling från all snabbmat och riktig gott! Måste även berätta om något extremt roligt som hände efter middagen. Till efterätt fick vi choklad- och pistageglass, som alltså var brun och grön. En av killarna, Martin från Tyskland, trodde att detta var After Eight-glass (det gröna skulle ju ha kunnat vara mintsmak) och frågade därför servitören:
"Is it After Eight?"
Servitören kollar då på sitt armbandsur och svarar:
"No, it's seven seventeen."

Detta var så hysteriskt roligt att ingen av oss vid bordet kunde sluta skratta på säkert 20 minuter! Ojojojoj, skrattar fortfarande för mig själv när jag tänker på det. Dock tyckte vi alla rätt synd om servitören. Jag menar, hur skulle han kunna veta att det finns en choklad som heter After Eight. Han höll sig dessutom borta från vårt bord i över en halvtimme, och vi blev lite oroliga att han inte skulle våga visa sig igen. När han till slut gjorde det var Martin tvungen att förklara varför vi skrattade så mycket, samtidigt som vi andra gjorde vårt bästa för att inte bryta ihop av skratt igen...

Efter denna extrema roliga incident tycker jag att de borde döpa den glassen till 7.17. Bara tänk er servitören varje gång någon frågar varför glassen heter som den gör... Hahahaha!

Efter middagen gick de flesta av oss tillbaka till utkikstornet för en kvällsvy av Vancouver, något som jag kan lova gjorde sig bra mycket bättre i verkligheten än på bild. Men ni får nöja er med de här bildera:

 Stadion där invignings- och avslutningsceremonierna för OS hölls

Canada Place igen

Tillbaka på hotellet träffades jag, Laura och Fabia i Shecanas samlingsrum för att utbyta bilder och (i Fabias fall) skypa eftersom internet inte fungerade på vårt rum. Jag var väldigt trött och gick och la mig runt 11.30 någon gång. Fabia stannade dock i samlingsrummet, och när hon ett par timmar senare kom tillbaka till vårt rum (utan nyckel...) så sov jag som en stock och vaknade inte av att hon knackade på dörren i en halvtimme och skickade 3 sms... Ooops!

Sömnen var dock behövlig, för på tidsdagen väntade tidig uppstigning för avfärd till Victoria!