Shecana Christmas party

Godkväll denna kyliga decemberkväll! Hoppas att ni därhemma äntligen har fått lite snö såhär när andra advent står för dörren och det bara är 23 dagar kvar till julafton!

Här märktes julen av i allra högsta grad i tisdags, då det var dags för Shecanas julparty. Efter att ha stressat hem från skolan och snott ihop en (väldigt god) quinoasallad med  spenat, rostade pecannötter, bacon, stekt svamp och torkade tranbär att ta med åkte hela familjen + Dani till samma kyrka som pizzakvällen hölls i för några veckor sedan. Där möttes vi av en jultomte och finklädda utbytesstuenter, värdfamiljer och Shecanafolk, samt mängder av god mat. Efter en stunds mingel var det äntligen dags att äta. Självklart lyckas vi bli ungefär de allra sista att få ta mat, men när vi väl gjorde det så fanns det hur mycket som helst, och gott var det!

Efter middagen var det så äntligen dags för den omtalade tårttävlingen. Antalet bidrag var definitivt fler än jag väntat mig, och många av dem var väldigt snygga, tex Martins och Julies. Men när domarna började fråga vem det var som hade gjort vår tårta och vad vi hette så kände jag och Alisha oss ganska säkra på en vinst (Dani var tyvärr tvungen att gå eftersom hon skulle till Duchess Park Grad Fashion Show med sin värdfamilj)! Och mycket riktigt, förstaplatsen gick till vårt, trots allt, mycket vackra och genomarbetade mästerverk (som förresten blev fulländat i och med Rudolfs horn, snillrikt tillverkade av tandpetade penslade med choklad)!

Alisha, jag och Dani med Tårtan innan middagen

Tadaa!

Trots att vi visste på förhand att det enda man kunde vinna i tårttävlingen var poäng i den så kallade Shecana Cup visade bonuspriserna sig vara något av en besvikelse: en penna och ett paraply sponsrat av Shecanas försäkringsbolag...

En väldigt dålig  bild tagen innan middagen

Sedan var det hur som helst dags att äta alla tårtor (efter all tid vi lagt med på vår tårta gjorde det lite ont i hjärtat att skära sönder den. Vi var dessutom noga med att varma alla för att äta figurerna, eftersom de smakade allt annan än gott trots att de faktiskt var helt och hållet ätbara...), och vår visade sig faktiskt vara en av de godaste. Jag behöver väl knappast nämna att jag åt alldeles för mycket efterätt, eftersom jag såklart ville smaka så många sorter som möjligt...

Just som jag svalt sista tuggan av  tårta förkunnade Mark att det var dags för talangshowen och tydligen var det jag som skulle börja. Så jag stapplade upp på scenen för att läsa min dikt som är inspirerad av min favboritjulsång, Julen är här. Såhär löd dikten:

Christmas approaches in midwinter time

Peace descends

Over moonlit fields, over snow-covered roofs

Settles in houses and churches and schools

Joy and delight

A kiss between lovers, a hug between friends

A smile at a stranger, the laugh among kids

Something is different, a change in the air

It has to be Christmas that’s finally here

Falling stars in the pitch black night

I want to light one more

For the souls that are lost and the hearts that are cold

The eyes that are blind and the minds that are old

Let us light a fire in the sky

For the sister we miss or the friend we have lost

The girl we betrayed or the son we let down

Come close; let the flames keep you warm

Take my hand and give someone else yours

Come, let us all be together

When Christmas is here

Förutom jag själv så uppträdde en fem sex stycken andra utbytesstudenter. Några spelade instrument, någon sjöng och Luna från Danmark läste dikten som jag från början skulle läsa. Det roligaste numret var helt klart detta:

Även om Daniel inte hade brytt sig om att lära sig texten till låten så är likheten till den kanadensiska stoltheten Justin Bieber slående!

Allt som allt så var det en väldigt lyckad kväll och jag ångrar inte att jag gick dit trots att jag missade skolans fashion show, där både Sonja och Kai deltog. Hade varit kul att se! Förhoppningsvis kan jag åtminstone komma över lite bilder därifrån.

http://www.freethechildren.com/vowofsilence/

I går var det den 30 november och under dagen deltog många i den så kallade Vow of Silence. Det hela gick ut på att rikta uppmärksamhet mot de mängder av människor världen över som inte kan göra sin röst hörd genom att inte säga ett ord under hela dagen. Jag, Sonja och Robin valde att delta men begränsade "dagen" till skoldagen. För att visa att vi deltog målade vi hjärtan i varandras ansikten:

Jag lyckades faktiskt vara tyst hela dagen, och vad jag vet så klarade de andra också av det (med undantag för en mening som Sonja undslapp sig under lunchen).

Det enda intressanta som har hänt idag torsdag, förutom att vi har börjat måla pizzakartonger på Young Associates, var att vi hade ett "Code Red drill" under min block 3-lektion, dvs Novice Chef. Code Red utlyses, som ni kanske förstår, vid en nödsituation av allvarligaste slag, till exempel om en beväpnad galning skulle inta skolan. Övningen gick ut på att vi låste klassrumsdörren, drog för persiennerna och hukade bakom lärarens köksbänk längst in i klassrummet tills Code Red officiellt avblåstes och ersattes med Code Green. Det hela var ganska komiskt, men när man tänker på vad som faktiskt skulle kunna hända så är det inte så roligt längre...

Saknar er alla, kram!