På fem månader har jag hunnit med att:
- Uppleva det kanadensiska skolsystemet
- Lära känna världens underbaraste värdfamilj
- Ha både katt och hund
- Bo i ett hus för första gången i mitt liv
- Lära känna massor av trevligt folk
- Få några riktigt bra vänner
- Bli väldigt mycket bättre på engelska
- Se två av världens vackraste städer
- Se ett par matcher amerikansk fotboll utan att förstå tjusningen med sporten
- Äta hundratals provsmakningar på Costco
- Lära mig grunderna i volleyboll (och få ett par rejäla blåmärken på kuppen)
- Nästan gå ner i spagat
- Bli en cheerleader
- Besöka Jasper och Barkerville
- Spela lasergame
- Föräta mig jag vet inte hur många gånger
- Testa skateskidåkning
- Äta kalkon
- Fira thanksgiving
- Fira jul två gånger
- Åka skidor på julafton
- Bli förhörd av polisen
- Åka pulka och nästan krocka med ett träd
- Gå upp tre kilo
- Bada badtunna och rulla mig i snön
- Äta världens äckligaste chips
- Börja gilla paprika
- Sprida svensk matkultur i form av Djungelvrål och lussebullar
- Ägna elva timmar åt att baka en tårta
- Göra hundratals piroger
- Överleva 35 minusgrader
- Få skjuts till skolan nästan varenda dag
- Lära mig allt och lite till om Kanada under 1900-talet
- Gå bus eller godis för första gången på säkert tio år
- Börja skolan 7.30 tre dagar i veckan
- Äta extrema mängder pizza
- Gymma mer än jag någonsin gjort
- Simma mindre än jag någonsin gjort
- Gå till Tim Hortons under de lunchraster som inte spenderats i den gula korridoren
- Inse hur mycket min familj och mina vänner därhemma betyder för mig
- Ha sjukt kul
- och mycket, mycket mer!
De här fem månaderna har varit fulla av nya intryck, upplevelser och lärdomar. Jag har fått minnen och vänner för livet. Det har inte alltid varit lätt - det har funnits stunder då jag varit osäker, känt mig ensam eller tänkt är det här allt? Och saknaden efter alla mina nära och kära har växt med tiden. Inte för att jag går runt och är deprimerad något sätt, men det är alltid någonting som saknas. Trots detta har jag haft, har fortfarande och är säker på att jag kommer att ha en fantastisk fortsatt tid här. Att åka på ett utbytesår är ett av de bästa beslut jag någonsin fattat, och något jag kommer att kunna se tillbaka på med glädje resten av mitt liv.
I dagarna åker några av de andra utbytesstudenterna hem. Och även om jag ser fram emot att komma hem igen, träffa alla och fortsätta med mitt liv så är jag så oerhört glad att det inte är jag som måste lämna Kanada nu. Det är nu det är som bäst, och det blir bara bättre hela tiden. Jag kommer att ta tillvara på och njuta av de fem månaderna som är kvar. De kommer förmodligen att flyga fram ännu fortare än vad de gångna fem har gjort (dvs alldeles för fort), och innan jag vet ordet av kommer jag att vara hemma igen. Nedräkningen har börjat.
Saknar er alla!
Tusen kramar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar