måndag 20 juni 2011

Sommaren är kort, det mesta regnar bort

Hej på er!

Kände mig ungefär som en dränkt säl när jag kom hem från jobbet idag... Men vad gör lite väta när man har ett superskojigt sommarjobb (http://framtidsboxen.se/) och massa härliga kolleger?  Det känns bra att vi har hela 13 dagar kvar på Framtidsboxen!

Men å andra sidan - 13 dagar är ingenting. För 20 dagar sedan tog min bror studenten. För 10 dagar sedan fick vi sommarlov (hjälp, jag har ju knappt hunnit göra någonting vettigt alls). Om 11 dagar är det NUSS (simtävling). Om 20 dagar simmar jag Vansbro (nooo). Om 68 dagar åker jag till Kanada...

Fick ett vykort med posten nyss förresten, det är sådana saker som verkligen sätter guldkant på tillvaron! Tack Mirr!

Hur som helst, dags att komma till saken kanske. Jag tänkte berätta lite i kronologisk ordning om hur hela min utbytesprocess har gått till, från att jag var på infomöte till hur läget ser idag. Så då börjar vi väl från början:

Jag har länge haft någon slags bakomliggande tanke om att jag skulle åka utomlands ett år under gymnasiet. Däremot har jag aldrig riktigt funderat över det, dvs tills jag började på gymnasiet för snart ett år sedan (måste bara lägga till en sak här: idag på jobbet så skulle alla säga vilken som var deras favoritplats i Uppsala, och både jag och Linda sa Rosendal. Det säger ju en hel del om hur man trivs i skolan!).
    I alla fall, i början av läsåret fick jag se en affisch från STS om high school-år utomlands där det stod att de skulle ha infomöte i Uppsala. Så jag bestämde mig för att gå på det för att få reda på lite mer. Ganska snart bestämde jag mig för att jag ville åka, sen var ju frågan förstås var? Från början var jag ganska inställd på Storbritannien, mest för att jag älskar brittisk engelska, men sedan började jag i stället luta åt Nya Zeeland. Till slut bestämde jag mig som ni vet för Kanada, av flera anledningar som jag kommer att gå in på i ett senare inlägg, eftersom jag känner att detta inlägg absolut har överskridit den rekommenderade gränsen för hur mycket ni orkar läsa...

Hare gött!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar