GRAD

Hejsan allihopa!

Jag har nu fått uppleva och ta del av en äkta kanadensisk examen med allt vad det innebär. En dag/natt full av upplevelser och minnen för livet. Såhär gick det till.

Jag steg upp relativt tidigt på morgonen, käkade (enligt instruktionerna) en stor frukost, plattade nogsamt håret, klädde på mig och gjorde mig i ordning för ceremonin. Klockan elva skulle vi vara på plats utanför Civic Centre och vi hade lite tid att ta bilder innan det var dags att gå in och ta den stora gruppbilden.

Jag, Maya och Alisha utanför vårt hus

Jag, Dori och Alisha

Och så bär det iväg ner till Civic Centre, i Mayas bil såklart

Dani och Kai

Dani och Sam

Kai, jag och Sam

Min vy över hatthavet när vi tog den stora gruppbilden

När gruppfotot var taget fick vi rada upp oss i bokstavsordning med tjejer och killar i respektive korridor på varsin sida om scenen. Där blev det sedan en lång väntan (och två toalettbesök - man vill ju inte riskera att bli kissnödig under själva ceremonin) innan det vid 12.30 äntligen var dags. Vid det laget hade både jag och Maya, som stod precis före mig på listan och alltså befann sig bredvid mig under hela ceremonin, fjärilar i magen. Öppningen av ceremonin bestod av att en kille och en tjej vandrade gick tillsammans över scenen (efter att killen gett tejen en gul ros), nerför gången mellan åskådarna och sedan tillbaka längs med väggarna och upp på scenen, där vi tog plats i uppradade stolar. Som första tjej i alfabetisk ordning fick Alisha inte bara äran att inleda hela kalaset, utan hon fick dessutom gå två gånger eftersom vi var en mer kille än tjej. Jag var ihopparad med en väldigt trevlig kille som heter Ryan, och när det blev vår tur möttes vi under en portal med orden Grad Class of 2012, han gav mig en ros att hålla i min vänstra hand medan jag krokade min högra arm i hans. Vi stannade på ett par ställen på scenen för fotografering och fortsatte sedan utan incidenter runt hela vägen tillbaka upp på scenen, där jag tog plats bredvid Maya. Strax gjorde Meagan oss sällskap på min andra sida.

Jag på väg tillbaka upp mot scenen. 

Och Alisha efter sin andra lilla promenad

När alla över 150 elever till sist satt bänkade var det dags att sjunga O Canada. Fyra elever sjöng ackompanjerade av tre andra på flöjt, piano och cello. Sedan var det tal som gällde. Nån random snubbe, en kvinna från som representerade skoldistriktet, och så "the valedictory adress" förstås - Faith-Hannah och Moshe från avgångsklassen höll tal och pratade gamla minnen och om framtiden.

Doris syster med dotter och barnbarn på plats i publiken

Efter alla tal var det så dags för utdelning av "diplomas", eller i det här fallet ett certifikat på att vi deltagit i ceremonin. Återigen blev det en lång väntan backstage innan mitt namn ropades upp och jag fick gå ut på scenen, motta mitt certifikat, skaka hand med rektorn, som enligt traditionen nogsamt förflyttade den lilla tofsen på hatten från vänster till höger sida, samt posera för bilder, innan jag gick samma runda som tidigare och tog plats i min stol igen.

Sedan blev det en ännu längre väntan på att resten av alla namn skulle ropas upp (vid det här laget började jag bli både varm och törstig). Men när de sedan började dela ut stipendier visade det sig att väntan bara hade börjat. I säkert en timme höll de på att presentera olika stipendiater, och det var inte några få inte. Personer som Sarah, Erin och Nicole mfl fick motta flertalet stipendier vardera plus skolans egna "recognition awards", och denna process höll på i säkert en timme. Boooooring. Kul var det dock att Alisha fick ett stipendium, grattis!

Efter denna utdragna plåga återstod dock inte mycket av ceremonin. Rektorn höll tal och sedan som avslutning kastade vi alla våra hattar i luften. Efteråt uppstod lite tumult när alla försökte hitta sin egen hatt, komma av scenen och hitta sina familjer. Själv tappade jag bort både Alisha och Maya och tog ett par bilder tillsammans med Dani och hennes värdfamilj innan jag äntligen lyckades lokalisera min egen. Det blev fler bilder, denna gången utan kappan eftersom vi var tvungna att lämna tillbaka den så fort ceremonin var över.

Jag, Maya och Alisha

Efteråt åkte Dori, jag, Alisha och Kaitlin till Pine Centre Mall för att träffa Doris syster igen. Hon jobbar i en juvelerarbutik och gav Alisha ett fantastiskt fint halsband i examenspresent. Hon hade till och med köpt en present åt mig, ett jättefint armband, vilket var otroligt snällt och omtänktsamt av henne. Här är några bilder från inne hos juveleraren:

Efter ett kort stopp hemma skjutsade Dori mig och Alisha ut till North Nechaco. Alisha skulle till Mayas "studentmottagning" och jag till Meagan och Danis. När jag kom dit kryllade stället av Meagans släktingar, och där fanns underbart god mat i form av sallader, grillade revbensspjäll och så givetvis desserter: cupcakes, tårta, rabarberkaka, äppelpaj, chokladdoppade jordgubbar och fruktsallad. Temat var som ni kan se DPSS Condors färger, alltså svart och gult. 

Efter någon timme hos Dani promenerade jag över till Mayas hus, där jag stannade i tre-kvart. Sedan blev jag upphämtad av Marika och vi åkte tillbaka till Civic Centre, den här gången för dessert och dans för elever, föräldrar och lärare. Jag mötte upp med Dani, Kai och Jasmin, och medan vi väntade på Sonja fick vi tag på ett ledigt bord. Det serverades efterätt (och Starbucks-kaffe!) och skålades för både elever, föräldrar, lärare och personal. 

Jasmin och Kai

Kai, Dani, jag och en av efterätterna

När det formella var överstökat återstod att äta klart (gick ganska fort vid vårt bord) och sedan var det dans som gällde. Det var inte sådär jättemycket folk där (men NoeLani dök upp, vilket var kul), och att det var föräldrar som dansade gjorde det lite smått awkward, men musiken hette duga och vi som var där hade kul. Vi gick även ut för att ta lite mer bilder:

Tripp trapp trull: Dani, NoeLani och jag

Vid halv elva-tiden hämtade Dori upp mig, Kai och NoeLani. NoeLani gick hem till sig och jag och Kai bryggde varsin stor kopp starkt kaffe och bytte om till bekvämare kläder. Kvällen hade nämligen bara börjat. Klockan elva började Dry Grad, en slags fest anordnad av föräldrar med syftet att ge oss ett tryggt, alkoholfritt och framförallt sjukt roligt sätt att fira examen (i motsats till Wed Grad, som alla "vanliga" dryckesfester kallas). Jag och Kai var där rätt så tidigt, och medan vi satte på oss de grad-t-shirtar som vi fått och började signera varandras t-shirtar droppade fler och fler folk in. Det vara bara folk från DPSS:s avgångsklass där och allt som allt var vi lite drygt hundra personer. Där fanns allt möjligt roligt att underhålla oss med: hoppborgar, en kardborrevägg, en hinderbana, sumobrottning, trehjulingar, ett fotobås, och så en väldans massa mat (chips, ostbågar, godis, choklad, frukt, grönsaker, popcorn, glass, tacos, pizza, tårta, en slushmaskin, dricka). Och det bästa av allt? Allt ingick i priset vi betalat för biljetten, så det vara bara att ta för sig av allt det goda! Dessutom fanns där massor av priser att vinna, till exempel två tv-apparater, en laptop, en iPad, en iPod, ett högtalarsystem, en jättestor uppblåsbar badflotte, bensinpengar, presentkort med varierande summor till ställen som Starbucks och bion, en korg full med mat och godis, och mycket mycket mer. Totalt fanns det runt 60 priser, vilket innebär att mer än hälften av vi som var där vann något. Jag behöver väl knappast tala om att jag inte var en av dem? Och ska jag vara helt ärlig kändes det faktiskt rätt surt. Här har man köpt en biljett för dyra pengar så att de kan dela ut tv-apparater till höger och vänster, men själv fick man inte en smula tillbaka. Men jag ska inte klaga, ett lotteri är ett lotteri - finns det vinnare finns det förlorare - och jag gläds ändå med de som vann. Dessutom hade jag en otroligt rolig natt med många ögonblick jag aldrig kommer att glömma. Det var till exempel länge sedan jag skrattade så mycket som när hypnotisören de hade hyrt in utförde hypnos på tjugotalet personer. Jag har aldrig riktigt trott på det här med hypnos förut, men efter igår natt är jag mer tveksam. Det var helt otroligt vad hynotisören kunde få folk att göra, saker som att glömma bort att siffran två existerar, tro att personen bredvid inte hade duschat på tre veckor, byta namn eller tro att alla vi som tittade på var nakna. Sällan har jag skrattat så mycket som när våra klasskamrater räknade till elva fingrar på sina två händer eller tre ögon, höll sig för näsan och viftade bort inbillad dålig lukt från personen bredvid, ihärdigt upprepade att de hette Aui Gui Go eller generat och mycket besvärat vände bort blicken från den "nakna" publiken. 

Fram emot femtiden hade hela partyt lugnat ner sig. Alla började bli väldigt trötta och satt mest och pratade, om de inte redan kurat ihop sig någonstans och somnat. Klockan sex vad Dry Grad officiellt slut och jag blev upphämtad av Dori. Efter en lång, fantastiskt rolig, händelserik och minnesvärd dag och natt var jag utmattad och somnade så fort jag lagt huvudet på kudden. 

Puss och kram!