Vancouver: söndag

På söndagen lämnade vi hotellet kl 8 för att åka med bussen till Whistler, en resa på knappt två timmar. På vägen stannade vi vid Shannon Falls, ett stort vattenfall, och tog lite bilder:

 Jag, Laura (Finland), Fabia (Tyskland), Jenna (Tyskland), Alba (Mexiko) och Martine (Tyskland)

Alessandra (Venezuela), Tamy (Ecuador), Alba (Mexiko) och jag

Väl framme i Whistler delades vi in i två grupper. Medan den andra gruppen började med paddling började vi med mountainbiking. Även om det hade fungerat precis lika bra med vanliga cyklar (vägen var om inte asfalterad hela vägen så åtminstone grusväg) var det en väldigt trevlig tur och vi fick chansen att se lite av Whistlers häftiga natur. Det var dessutom skönt att röra på sig igen efter att ha suttit still i i princip två veckor på grund av min förkylning, som lyckligtvis var helt borta vid det här laget.

"Baslägret"

 Jag och Laura med våra vackra cykelhjälmar

Efter cykelturen hade åt vi lunch i solskenet vid vattnet:

Sedan var det våran tur att paddla. Vi fick välja mellan kanot och kajak, och både jag och Laura valde kajak. Eftersom det är avsevärt lättare att drutta i med en kajak än med en kanot så valde jag att inte ta med min kamera. Därför kunde jag tyvärr inte ta några bilder från turen. Det var i alla fall en väldigt trevlig paddlingstur, vi paddlade upp en bit längs en å och sedan ner igen och runt lite på sjön. Det negativa var att vi inte fick några skydd mot vattenstänk, så när vi var klara var mina jeans ganska så blöta och kalla...

Jag och Laura efter paddlingen

Sedan åte vi in till Whistler Village för lite fri tid som vi spenderade vandrandes runt i den otroligt charmiga byn. Vi fikade på Starbucks, köpte souvenirer och vykort, gick in i en underbar liten hattbutik och tog massor av bilder. Här är några:

 En del av gågatan som slingrade sig runt hela centrum

En av skidbackarna som man kunde se från byn (dock inte de olympiska backarna) 

Några väldigt söta mössor och vantar som Alba, jag, Laura och Tamy provade inne i hattbutiken

 Posering vid de olympiska ringarna

 Och framför Inukshuken

På tillbakavägen till Vancouver lekte vi en frågelek som gick ut på att vi hade ett stort paket med massor av lager av inslagningspapper. På varje lager fanns en fråga, och om man kunde svaret på frågan fick man riva upp nästa lager. Om jag inte kunde svaret så skickades paketet vidare till nästa person. Personen som svarade rätt på sista frågan vann sedan paketet, som i det här fallet innehöll två chokladaskar. Det var faktiskt en riktigt kul lek och jag lärde mig en hel del, bland annat vad de fem färgerna som de olympiska ringarna har står för. 

Middag åt vi på hamburgerrestaturangen Red Robins på Robson Street (Vancouvers mest kända shoppinggata) i West End. Det var gott, men jag var väldigt väldigt trött och gick därför och la mig så fort vi kom tillbaka till hotellet. 

To be continued...

Vancouver: lördag

Lördagen inleddes med frukost på hotellet (inte en riktigt hotellfrukost dock, vilket var lite synd, utan mest saker som bullar, wienerbröd, muffins, frukt, youghurt, juice, varav det mesta var otroligt sött och fett. Det mesta jag har ätit den här veckan har för övrigt varit väldigt sött och väldigt fett, och med all gratis mat som fanns har jag ju inte precis ätit lite... Har säkert gått upp två kilo bara under den här veckan...). Sedan åkte vi för att köra lasergame någonstans utanför Vancouver. Jag har aldrig kört lasergame förut, och det var extremt kul! Jag var inte så dålig som jag trodde heller, slutade på en 5:e respektive en 9:e plats av alla 41 studenter plus Mark från Shecana (appropå att vi var 41 stycken: vi hade alla blivit tilldelade ett nummer (jag hade nr 28) och varje gång vi skulle åka någonstans räknade vi oss själva. Jag hade oturen att vara numret efter en kille från Sydkorea som hade en väldigt, väldigt svag röst som i princip var omöjlig att höra. Han blev dock väldigt mycket bättre allteftersom veckan gick, och när veckan var slut hördes han lika bra som alla andra).

Efter en pizzalunch på lasergamestället bar det av till Metrotown för ännu mera shopping. Vi spenderade hela eftermiddagen där, och hann ändå inte se hela gallerian, vilket säger något om hur stor den är... Jag hittade i alla fall ett bälte till mina nya jeans på min nya favoritbutik Forever 21.

Jag och Alba (Mexico) framför en av gallerians entréer

Middag åt vi på ett bufféställe som heter Uncle Willy's. Maten var god men det var efterätten som var det bästa. De hade alla möjliga olika sorters bakelser plus äppelpaj med vaniljsås och glass. Jag tror att jag åt 6 tallrikar efterätt...

 Fabia (Tyskland) och Laura (Finland)

Martine (Tyskland) och jag med vår enorma stapel av efterättsskålar...

Efter middagen gick vi tillbaka till Metrotown för att gå på bio i Silver City. Jag och ett gäng andra tjejer hade valt att se Lejonkungen 3D, ett val som ingen av oss ångrade. Det är helt enkelt en underbar film med fantastisk musik, och att den var i 3D gjorde den ännu bättre! Efter filmen hade vi lite extra tid som vi ägnade åt ytterligare en runda i gallerian. Bland annat klämde vi in oss 5 pers i ett sådant där fotobås och tog några riktigt vackra bilder! Dessutom stannade vi utanför Applebutiken och läste några av de post it-lappar som folk satt upp pga Steve Jobs död.

Om jag minns rätt blev det sedan en ganska tidig sänggång på hotellet för tidig avfärd till Whistler på söndagen. Vilket ni kan läsa om i nästa inlägg.

Vancouver: fredag

Hallå!

Det har varit en lång och otroligt händelserik vecka, så förbered er på många riktigt långa inlägg. Först måste jag bara säga att denna vecka var en av de bästa i mitt liv - vi har upplevt så sjukt mycket och haft så extremt kul! Det har helt enkelt varit en fantastisk vecka! Tack Shecana och alla som var med på resan - det var helt underbart!

På fredagen blev jag alltså upphämtad av min mormors väninnas dotter Lena på hotellet och vi åkte hem till henne, där jag fick träffa hennes man, deras son samt deras barnflicka Amanda, som också är från Sverige. Vi fyra (jag, Lena, hennes son och Amanda) åkte sedan till en restaurang som låg uppe på en kulle med en fantastisk utsikt över centrala Vancouver för att äta lunch.

Utsikten från vårt bord

Efter lunchen åkte vi hem till deras hus igen och drack te, pratade och hade det allmänt trevligt. Sedan åkte jag och Lena in till centrum eftersom hon skulle leverera vin för 300 pers till ett hotell. Så efter att ha hjälpt henne med att baxa låda efter låda med vin släppte hon av mig på hotellet vi skulle bo på med Shecana, på Granville Street i Vancouvers West End. Tack Lena för den väldigt trevliga dagen!

Jag var tidigt på plats då de flesta av de andra åkte med bussen från PG, som inte var framme föränn 6. Som tur var var jag inte ensam - en annan svensk kille, Henrik, var också där tidigt så vi spenderade 3 timmar vandrandes runt i West End. Vi gick in i några affärer, bland annat H&M, men efter torsdagens intensiva shopping kände jag snarare för att bara gå runt och njuta av det faktum att vi äntligen var i Vancouver! Så vi tog en lång promenad längs vattnet runt hela halvön i det vackra vädret (som för övrigt höll i sig hela veckan, otroligt nog!). Här är lite bilder från eftermiddagen:

 Henrik framför Vancouver Art Gallery

 Robson Square

 De hade en bensinmack mitt ute på vattnet...

Utsikten från en av broarna (som för övrigt var väldigt mycket längre än vad vi trodde, tog typ 10 min bara att komma till toppen av bron)

Efter att de andra hade anlänt åt vi en lätt middag på hotellet och gick sedan ner till vattnet och lekte lekar i mörkret. Vi hade väldigt kul och det var en underbar känsla att äntligen vara på plats med alla där. Något som drog ner humöret var dock ett besked från Dori att Kaitlin var tillbaka på sjukhuset och hade haft ytterligare en operation på grund av någon slags infektion från den brustna blindtarmen. Tydligen var läget ganska kritiskt och jag var riktigt riktigt orolig i några dagar. Men nu mår hon som tur är bättre igen och får förhoppningsvis komma hem inom ett par tre dagar.

Kvällen avslutades med lite filmtittande innan jag gick och la mig i mitt rum som jag delade med Fabia från Tyskland. Hotellrummet såg mer eller mindre ut precis som det första, med skillnaden att vi bara sov en i varje säng den här gången... Najs!

Fortsättning följer i nästa inlägg!

We day

Skrivet fredagen 13, ca kl 9.00

Hallå där, Vancouver anropar!

Sitter för tillfället ensam på hotellrummet efter en lång och stor frukost (mjölk och flingor, en pannkaka med smör och sirap, ett äpple och en banan, omelett, en kopp varm choklad, en kopp te och ett glas apelsinjuice samt en croissant), också den intagen i all ensamhet.  Men gott var det i alla fall, och ni kan ju gissa om jag är mätt…

I onsdags åkte jag alltså ner till Vancouver med skolan för att delta i We Day. Vi startade från Prince George kl 8 på morgonen, och efter en lång resa med många stopp (bla annat pga att AC:n i den andra bussen inte fungerade…) kom vi till slut fram till Vancouver och Metrotown, där vårt hotell låg. Värt att nämnas är att vi åkte förbi IKEA på vägen, något som orsakade starka känslor!  Önskar att vi hade ett IKEA i PG…

Vårt hotell låg i alla fall precis bredvid en jättestor galleria, Metropolis at Metrotown, och efter en stor och otroligt god middag på en thairestaurang gick jag och tre andra tjejer runt i gallerian ett tag innan det var dags att gå tillbaka till hotellet och sova. Hotellrummen var väldigt najs och sängarna extremt sköna, även om det var lite trångt då vi var tvungna att sova två och två i varje säng…

 Meagan, Caroline och Kiana på thairestaurangen

Vårt hotellrum

Igår var det väckning 05.30 för frukost (även den stor och god (bagel, omelett, wienerbröd och kanelbulle), men något stressig) och sedan avfärd med ”sky train” (hur översätter man det?) till Vancouver Canucks hemmaarena, Rogers Arena. Det gällde att vara där tidigt eftersom 18 000 andra ungdomar också skulle dit… 

 Kiana, Caroline och jag på trappan framför entrén

 Rogers Arena är alltså hemmaarena för Vancouver Canucks

Hela gänget från Duchess Park med våra biljetter

Så efter ungefär en timmes väntande i kylan (det är dock mycket  varmare här än i Prince George, vilket märks inte minst på att flera av tjejerna gick i bara t-shirt hela dagen. Jag höll mig dock till både tjocktröja och jacka, vilket var skönt på morgonen men blev rätt varmt på eftermiddagen) fick vi äntligen gå in i arenan, som var gigantisk! Jag köpte även en Me to We-t-shirt innan vi gick och satte oss på våra platser, högt uppe på läktaren.

Arenan inifrån 

Sen drog showen igång. Och vilken show det var! En lagom mix av programledarsnack, dansare, sångare, inspirerande talare, band, filmklipp och lite annat smått och gott, och jag önskade att det aldrig skulle ta slut. Några framträdanden värda att nämna var bland annat Mia Farrow, Michail Gorbatjov (som dock pratade ryska och därför hade en tolk, vilket var lite småirriterande. Men det var hur som helst väldigt häftigt att höra honom prata), Hedley (ett väldigt känt band här i Kanada, tydligen), basketstjärnan Shaquille O’neil, samt inte minst Free the Childrens grundade Craig Kielburger. Om ni vill se klipp från showen eller är allmänt nyfikna, gå in på www.weday.com. Gilla även We Day på Facebook, så skänker ni en dollar till Free the Childrens verksamhet!

Michail Gorbatjov, Craig Kielburger och tolken

Allt som allt var det en fantastisk och otroligt inspirerande konferens. Det är en häftig känsla när 18 000 människor gör vågen runt, runt i arenan, när 18 000 pers dansar  ”the We Dance” tillsammans, eller när 18 000 ungdomar står upp knäpptysta tillsammans i flera minuter under introduktionen till ”The vow of silence”. We Day var helt enkelt en otrolig upplevelse och jag är otroligt glad att jag fick chansen att åka hit!

Efter konferensen gick vi en bit längs vattnet och besökte bland annat Starbucks innan vi tog bussen tillbaka till Metrotown.

Jag framför Science World med gratisbrillorna som vi fick på We Day

Sedan väntade ca 5 timmars fri tid innan vi var tvungna att vara tillbaka på hotellet, 5 timmar som jag, Erin, Caroline och Lucy spenderade vandrandes runt, runt i den enorma gallerian. Bland annat gick vi till en balklänningsbutik och det alldeles nyöppnade H&M (som öppnade samma dag, och därför var det otroligt mycket folk därinne, vilket gjorde att vi inte stannade like länge som vi annars kunde ha gjort). Jag lyckades även få tag i ett par jeans, vilket var behövligt eftersom mitt ena par (av två) har gått sönder på grund av för mycket cyklande. När vi började bli trötta efter en sisådär 4 timmars shoppande gick vi tillbaka till hotellet och tog ett bad i utepoolen, som dock var precis lite för kall för att det skulle vara riktigt behagligt.

 Karta över gallerian. Som ni kan se fanns det ganska många affärer...

Caroline och Erin framför H&M

På kvällen hade vi sedan ett möte med alla elever från de fyra skolorna i Prince George där vi pratade om vad vi vill göra under resten av året för Me to We. Många intressanta idéer kom upp, och jag tror att det kan bli ett riktigt bra år!

I morse var det väckning kl 6 eftersom resten av gruppen skulle åka tillbaka till PG. Problemet var bara att vi valde att ligga och dra oss ett tag efter att klockan ringde. Vilket självklart innebar att vi somnade om, och när vi sedan vaknade kl 7 så blev det lite bråttom. För mig var det dock okej, eftersom jag inte behövde vara klar för att åka kl 7.30 som de andra… Detta var i alla fall anledningen till att jag fick äta frukost på egen hand, efter att de andra hade åkt.

Om en liten stund blir jag upphämtad av min mormors väninnas dotter, som bor här i Vancouver. Jag ska spendera dagen med henne och sedan släpper hon av mig på nästa hotell. Jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på, men det är jättesnällt av henne att ställa upp för mig och det ska bli så kul att träffa henne!

Vet inte när nästa blogginlägg kommer, men det blir förmodligen inte förrän jag kommer hem igen.

Ett stort grattis till min mamma som fyller år idag och till mormor som fyllde år igår! Älskar er!

Kram!

Thanksgiving!

Hej allihopa!

Idag var det alltså Thanksgiving här i Kanada (nej, Thanksgiving här är inte samma datum som i USA), vilket innebar långhelg samt att Ylva fick uppleva sin livs första thanksgivingmiddag, vilket var väldigt kul! Efter lunch åkte vi till Doris syster för att hjälpa till att förbereda middagen. Vi gjorde piroger, en familjetradition som kommer av min värdfamiljs ukrainska arv. Det tog sin lilla tid och var rätt pilligt, men kul var det och minst sagt gott!

 Steg ett var att rulla små bollar av degen som Doris syster hade förberett i förväg

 Steg två var sedan att nypa ihop degen runt fyllningen, och det var den här biten som tog mest tid. En slarvigt svetsad pirog kan nämligen explodera vid tillagningen, något som vi ville undvika...

Doris syster, Dori, jag och Alisha halvvägs genom arbetet (allt som allt gjorde vi 129 piroger)

 Tillagningen...

... och den färdiga produkten! Och goda var de kan jag lova!

När vi var klara med pirogerna hjälpte jag och Alisha till att duka och fick ansvara för bordsdekorationerna. Detta blev resultatet:

Framåt middagen kom Doris systers dotter, hennes man och deras två barn (som vi var barnvakt åt för ett par veckor sedan) samt Alisha och Kaitlins morfar dit också. Förutom piroger hade vi en mängd olika rätter på vårt thanksgivingbord:

 Den klassiska kalkonen

 Från höger: cesarsallad, "stuffing" till kalkonen, vanlig grönsallad och pirogerna

Stuffingen och pirogerna igen, samt kalkonen, nu uppskuren

Innan vi satte oss till bords bad vi bordsbön, hållandes varandra i händerna. Sedan var det äntligen dags för maten! Det fanns så mycket mat och allt såg så sjukt gott ut att jag inte riktigt visste var jag skulle börja någonstans. Det hela slutade med att jag tog lite av allt, vilket givetvis resulterade i kaos på min tallrik:

Första portionen (andra såg ungefär likadan ut)

Kalkonen åts med tranbärssylt och pirogerna med gräddfil, och till alltsammans hade vi potatismos och "gravy". Allt var himmelskt gott och ni kan ju gissa om jag var mätt efteråt... Sedan var det ju den där lilla detaljen med efterrätt förstås: apple and peach crisp. Hur mätt jag än var så fanns det tydligen lite plats kvar i magen (efterättsmagen ni vet) och oj vad gott det var:

Resten av kvällen kunde jag knappt sitta upprätt, så mätt var jag. Mätt och belåten! Thanksgiving är verkligen en upplevelse, och är något jag gärna gör om!

Eftersom Kaitlin inte var superpigg åkte vi hem tidigt och jag jobbar fortfarande på att smälta maten...

Detta blir förmodligen mitt sista inlägg på ett tag. I morgon väntar socialsprov och packning, och på onsdag drar jag till Vancouver! Är så sjukt taggad, men tycker samtidigt så himla synd om Kaitlin som skulle åkt med till We Day men tyvärr inte är tillräckligt pigg än. Lider med henne till 100 %! Hur som helst så ska jag försöka att klämma in en uppdatering eller två medan jag är borta, men jag vet inte om jag kommer att ha tillgång till vare sig internet eller tillräckligt med tid, så jag lovar inget. Om inte så får ni helt enkelt ge er till tåls och se fram emot ett rejält (eller flera) inlägg så fort jag kommer hem igen!.

Saknar er alla!

Puss!