Hej!
På fredgsmorgonen, min sista hela dag i Kanada, väckte
Alisha mig vid niotiden och sa att frukosten, bestående av french toast och
fruktsallad, var serverad. Planen för dagen var att åka ut till stranden och
köra deras vattenskoter, men Dori var inte säker på om vattenskotern fungerade så
medan hon försökte ta reda på det gick jag och Alisha till Parkwood och sedan
till Pine Centre Mall för att köpa lite sista-minutengrejer godis, samt presenter att ta med hem. När vi
väl var klara med detta och kom hem visade det sig att vattenskotern inte
fungerade, och eftersom det var molnigt och rätt kyligt ute bestämde vi oss för
att inte åka ut till stranden överhuvudtaget. I stället tog Alishas pappa med oss efter
middagen (Doris supergoda scallops-bacon pastasås, yumm!) för att köra
fyrhjuling i regnet och leran, något som verkligen var hur kul som helst.
Förutom gångerna vi nästan välte eller körde fast i enorma vattenpölar förstås…
Under dagen hjälpte även Alisha mig att packa, något som var
nödvändigt då jag trots att jag redan skickat en låda med vinterkläder hem
hade mer saker än vad som fick plats i min resväska. Problemet var egentligen
inte utrymme utan vikt (maxgränsen var 23 kg), så vi löste detta genom att
placera alla tunga saker i en av mina två ryggsäckar som jag använde som
handbagage. Trots detta var resväskan ett par kilo för tung, så det hela slutade
med att jag fick stå vid incheckningen dagen därpå och flytta saker från min
resväska till mina redan fullproppade ryggsäckar. Det har varit allt annat än
bekvämt att kånka runt på dem hela dagen kan jag säga er…
Hursomhelst, packningen var i princip klar så när vi kom hem
från fyrhjulskörningen beslöt vi att göra ett nytt försök att se 300. Den hår
gången lyckades vi bättre och såg klart hela filmen. Efter detta var vi dock
alla tre så trötta att vi slopade planerna på att dygna utan gick och la oss i
stället. Vilket förmodligen var ett smart val eftersom min natt under resan i
och med tidsomställningen blev ungefär tre timmar lång…
 |
| Så här tomt var mitt rum på fredagskvällen |
Så blev det då lördag den 30 juni, ett datum jag haft på läpparna så många gånger det här året då folk frågat när jag åker hem. Att just den dagen
till slut faktiskt hade kommit kändes helt overkligt, och medan vi käkade eggs
benedict till frukost, medan jag klädde mig och packade ner det sista i mina
väskor, medan jag öppnade min avskedspresent och gav Dori, Alisha och Kaitlin
deras, alltmedan detta hände kändes det fortfarende inte alls som att jag
verkligen skulle åka hem. Till och med när vi stod där på flygplatsen och sa
farväl kändes det mer som om jag bara skulle åka på semester och snart vara
tillbaka. Det är först nu när jag sitter på planet mellan London och Arlanda
som verkligheten har hunnit ikapp – jag är verkligen på väg hem och kommer inte
att träffa min värdfamilj eller mina vänner från Kanada på mycket länge.
På lördagsmorgonen hann jag och Alisha bocka av en av de allra sista sakerna på vår lista: åka skateboard.
Hur som helst, på flygplatsen i Prince George (har jag sagt
att den ät yttepytteliten?) träffade vi en del andra utbytesstudenter på väg
hem, till exempel Kai, Luca, Arianna samt Laura och Fabia. Fabia skulle stanna
i Kanada ett tag till och hennes familj kommer och hälsar på, men Laura var på
samma flight som jag. Medan vi väntade på att gaten (den ena av hela TVÅ
gater!) skulle öppna satte vi oss i caféet och fikade. Bryn kom dit för att
säga hejdå, liksom Robin.
 |
| Kaitlin, Dori och jag |
Så småningom var det dags för oss att gå igenom security och
det blev många kramar. Det blev många tårar, men också leenden. Efter en sista lång
gruppkram med min värdfamilj var jag den sista personen att gå igenom security.
Vi behövde inte vänta mer än ett par minuter i gaten innan vi fick gå på
planet, ett minimalt propellerplan. Flygturen ner till Vancouver tog bara någon
timme, och när vi kom fram skiljdes vi från Kai, som skulle flyga till
Frankfurt i stället för London, och gick och hämtade upp våra resväskor. Sedan
checkade vi in dem igen, nu hos British Airways i stället för Air Canada.
Problemet var bara att Laura och en dansk tjej som heter Pernille hade en extra
väska var att checka in. De hade betalat för dessa väskor på Prince Georges
flygplats men inte fått något kvitto. Utan kvitto skulle de dock vara tvungna
att betala igen för sina väskor, så vi ägnade de två tre timmarna mellan
våra flights att springa fram och tillbaka mellan BA:s incheckning och Air
Canadas hjälpbås.
 |
| Våra bagagevagnar |
 |
| Laura och Pernille i British Airways-kön |
Till slut var allt i alla fall utrett och våra väskor
incheckade. Jag och Pernille sa hejdå till Laura, vars flight inte åkte förrän
tre timmar efter vår, och gick genom security och bort till vår gate. Här
träffade vi fler utbytesstudenter från hela Kanada, bland annat Ilaria,
Lodovica och så Henrik som också är från Sverige. Planet som tog oss från
Vancouver till London var likadant som det vi kommit hit med. Vid det här laget
var jag så hungrig (hade inte ätit på över sex timmar) att det enda jag kunde
tänka på var mat. Maten, när den väl kom, smakade väl sisådär såsom flygplansmat ofta gör, men det var ju i
alla fall mat.
Flygturen tog lite över nio timmar, varav jag ägnade kanske
tre eller fyra åt att sova. Vi lämnade Vancouver klockan 18 och var framme i
London mellan tio och elva. Sedan väntade mer security och mer kånkande på mina
två jättetunga ryggsäckar samt en väldigt lång väntan i Heathrows Terminal 5
innan vårt försenade flyg till Arlanda äntligen åkte mellan tre och fyra. Vid
det här laget var vi nere i två utbytesstudenter: jag och Henrik. Nu sitter jag
på planet och det är mindre än en halvtimme kvar tills vi landar på svensk mark
igen. Det känns väldigt konstigt att höra svenska kring mig och ännu konstigare
att prata svenska med Henrik (även om vi blandar friskt med engelska), så jag
hoppas att ni har överseende med min svenska såhär i början…
Ser otroligt mycket fram emot att träffa er alla mycket
snart! Jag har saknat er massor det här året ska ni veta, och det ska bli så skönt att återförenas igen! Många kramar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar