The Mall, björnar och klantighet

Hejsan!

Här är allt bra, förutom att det regnar idag. Alla är jättesnälla och trevliga och jag har till och med börjat lära känna lite folk utanför värdfamiljen. Igår eftermiddag följde jag med Alisha till hennes kompis Espe (som också var med oss till gymmet i förrgår). Vi gick (här går man överallt, att cykla verkar bara vara för de supersportiga) till gallerian (som jag tyckte var bra mycket bättre än vad ryktet hade antytt) där Prince George bästa shopping finns. Storleksmässigt skulle jag säga att den helt klart var mindre än Gränby Centrum men större än galleriorna inne i Uppsala, om det nu säger er något. Vi var i alla fall bland annat inne i en lite speciell butik som hette Spencer's och där de sålde minst sagt vulgära saker... Värt att nämna är också Alisha och Espes miner när de fick höra att jag aldrig använder ögonskugga och, vad värre är, aldrig har målat tånaglarna...

Gallerian från utsidan

När vi kom hem käkade vi vår första riktiga middag tillsammans hela familjen - grillat. Mums! Sedan bar det av till Alisha och Kaitlins morfar eftersom Dori skulle klippa gräset. Under tiden gick vi en lång promenad med Alaska och Alisha skrämde livet ur mig genom att berätta att det finns gott om björn där, att deras morfar faktiskt haft björn i trädgården och att vi därför nog borde prata högt och hela tiden. Gissa om jag blev skakis efter det och ryckte till vid vartenda litet prassel inifrån skogen!

Trots detta var det en trevlig promenad, för landskapet var väldigt vackert där. Vi gick precis bredvid floden fast ovanför branten, samtidigt som solen höll på att gå ner. Tyvärr hade jag lämnat min kamera i bilen så jag kunde inte ta några bilder. När solen gått ner blev det dock ganska kallt, och det märks att hösten är på väg även här, trots att det varit riktigt varmt de senaste dagarna.

Deras morfar hade en stor trädgård där han odlade allt möjligt, så med oss därifrån fick vi massor av äpplen, potatis, tomater, krusbär, körsbär (ja de har fortfarande körsbär såhär års), rödbetor och ärtor. Speciellt ärtorna är jättegoda att äta bara som de är, och även äpplena smakar underbart!

Efter besöket hos deras morfar gjorde vi en kvällsvisit på The Y, denna gång för att spela volleyboll. Det var tur för mig att Espe var med även denna gång, eftersom hon inte heller spelar volleyboll så vi kunde vara dåliga tillsammans. Så dålig var jag att jag till och med lyckades skada mig under den halvtimme som vi spelade. Helt plötsligt kände jag hur det gjorde väldigt ont i handleden varje gång jag slog till bollen, och när jag tittade efter upptäckte jag att jag var helt svullen och väldigt öm. Så det blev till att spendera den sista kvarten innan gymmet stängde på löpbandet och när vi kom hem fick jag sitta med is på svullnaden resten av kvällen. Det kan bara vara jag som är så klantig att jag lyckas med sådant här... Suck!

Vad som står på programmet idag är lite oklart, eftersom både Alisha och Kailtln fortfarande sover (själv vaknade jag så tidigt som åtta idag, så jet lagen sitter nog fortfarande i lite). Jag vet i alla fall att vi ska till The Y igen i eftermiddag, eftersom Dori volontärjobbar där idag. Då ska jag passa på att köpa ett medlemskort så att jag slipper snylta på familjens gästpass i fortsättningen. Annars får vi helt enkelt vänta och se vad dagen har att bjuda på!


Saknar er, kram!

It's fun to stay at the Y-M-C-A

Hallå!

I går var jag och Alisha och gymmade på "The Y", alltså YMCA:s gym. The Y verkar vara ganska stort här, de har förutom gym även till exempel dagverksamhet för barn och sommarläger. Gymmet var hur som helst väldigt fräscht och stort, åtminstone i jämförelse med vad jag är van vid. Jag fick en ganska ordentlig genomkörare, vilket var behövligt med tanke på att det var över två månader sedan jag gymade senast. Och idag känns det kan jag lova, träningsvärk for the win!

Alisha framför The Y

På kvällen åkte vi sedan för att handla mat. Jag trodde att vi skulle åka till en vanlig stormarknad, typ ICA Maxi, men icke sa nicke. Stället vi åkte till hette Costco, och där hade de precis allt - från kassaskåp till schampo, halloweendräkter för småbarn till choklad-Cheerios. Inne i affären såg det inte ut som i en vanlig mataffär utan mer som i lagret på Ikea - höga hyllor staplade med varor. Dessutom fanns alla matvarorna bara i storpack, tex 1,8 l schampoflaskor eller 2 kg våffelmix. Nästa gång vi åker dit ska jag ta med mig kameran in i affären så att jag kan ta lite bilder. Tills dess får ni nöja er med utsidan: 

Kram!

Vi tar vägen mot stranden

Godmorgon!

Idag vaknade jag så sent som åtta (verkar som om jet lagen äntligen håller på att släppa) och satt och gosade med min värdkatt (kan man säga så?) George medan jag åt frukost. Mys!

Igår åkte vi till min värdfamiljs egen strand ungefär 20 minuter från stan. Eller strand är väl egentligen inte rätta ordet, det var mer som en en gräsmatta med en brygga. Väldigt fint var det i alla fall och vi hade det riktigt mysigt. Två av min yngsta värdsyster Kaitlins kompisar följde också med. Här är lite bilder från kvällen:

 Sjön och familjens gräsmatta. Till vänster ser ni grannarnas brygga

 Familjens brygga och lite rester från middagen som bestod av grillade hot dogs, grönsaker och chips samt marshmallows till efterätt. Jag hade även med mig lite lösgodis a la Karamellkungen som jag bjöd på. Jag tror att de tyckte att det var gott, även om Kaitlin såg väldigt tveksam ut när hon smakade på en hallon/lakritsdödskalle...

 Alishas hund Alaska, som är jättegullig och oavbrutet viftar på svansen

 Min värdmamma Dori och min äldsta värdsyster Alisha framför grillen

Alaska framför kylboxen, väldigt sugen på hot dogs...

Jag paddlade även lite kanot med Kaitlin och en av hennes kompisar. Allt som allt var det en jättemysig och rolig kväll! När vi kom hem runt nio var jag dock hur trött som helst och däckade i sängen ganska direkt. 

Här kommer även lite bilder från bilresan i förrgår:

Första delen av resan åkte vi genom en canyon (som jag inte minns vad den heter) med jättehäftig natur - höga och riktigt branta berg, många med snöfläckar kvar, och en flod som ringlade sig genom dalgången. Väldigt vackert med andra ord!

Macken där vi stannade och tankade första gången

 Jag och Kaitlin vid en bäck/vattenfall där vi stannade och åt lunch

 Alisha, jag och Kaitlin

Utsikt över floden strax bredvid ett ställe som hette Hell's Gate och där de hade "air trams", linbana som åkte över dalgången

Nu ska jag gå och vara lite social med mina värdsystrar. Hoppas att allt är bra där hemma! Saknar er alla!

Kram!

Till alla dom som korsat Atlanten, visat att det går

Hallå i stugan!

Det var ett tag sedan nu, men jag har ju som ni vet varit ganska upptagen med resande och så. Nu är jag i alla fall på plats i Prince George, och allt är super!

Här kommer lite bilder från resan:

 Jag och mina tappra vänner som orkade ta sig till flygplatsen kl 5 på morgonen

Jag med familjen precis bredvid incheckningsdisken

Utsikten från min plats på Arlanda-Heathrowflyget. Jag satt bredvid två tjejer som skulle till andra städer i British Columbia, och vi snackade en del. Satt bredvid dem på det andra flyget också, plus en annan svensk tjej som också skulle till Prince George. Kul kul!

Väl framme på Heathrow satt vi och väntade i över fyra timmar på nästa flyg, som dessutom var försenat med mer än en halvtimme. Segt var det! Där mötte vi i alla fall upp utbytesstudenter från resten av Europa som också skulle till Kanada. Det var mest tyskar, men även en del schweizare, danskar, italienare, norrmän, holländare mm. På bilden är i alla fall utsikten från väntsalen där vi satt och degade.

Välbehövligt vatten som köptes på Heathrow

När vi äntligen satt på Heathrow-Vancouverplanet var vi tokhungriga eftersom klockan var runt halv tre på eftermiddagen svensk tid och flygplansfrukosten inte var särskilt long lasting, om man säger så. Sega som de var dröjde det mer än en timme tills vi fick maten, och vid det lagret var det kris i Ylvas mage. Kanske var det på grund av detta som maten, när den äntligen kom, var extremt god, speciellt efterätten (päronsås med hasselnötsmousse, mmm)!

 Alla passagerare fick varsin filt, kudde, tandborste och världens sötaste lilla tandkrämstub, som ni ser på bilden. Under resan försökte jag passa på att sova lite eftersom klockan när vi kom fram skulle vara mitt på eftermiddagen i Kanada men ungefär mitt i natten för oss. Sovandet gick sådär, men som tur var fanns det annan underhållning på planet - förutom min bok som ni ser ovan fanns det massor av filmer att välja mellan, till exempel:

Jag kollade på Water for Elephants. Den var bra, men det var dock lite svårt att hänga med i handlingen eftersom bruset från flygplanet nästan överröstade rösterna i filmen...

Vårt flygplan! Bilden är tagen precis när vi gått av planet och var på väg mot immigrationskontrollen/visumutlämningen 

Yeeey! Vid det här laget var vi väldigt glada över att äntligen vara framme och såg fram emot att snart få lämna flygplatsen. Ganska snart byttes dock glädjen ut mot suckar när vi insåg att vi skulle behöva stå i kö i typ två timmar för att få våra visum. Och det var inte det enda, för när vi stod där i kön kunde vi se hur folk blev utfrågade av de som satt bakom diskarna, hur vissa stod där i uppemot en halvtimme innan de blev fick sina visum och hur någon till och med började gråta. Gissa om det var en väldigt nervös och obehaglig väntan! När det till slut blev min tur gick det dock snabbt och smidigt (det enda de frågade var vad min skola hette och hur många från STS som skulle gå där). Phew!

Efter att vi hade fått våra visum och hämtat våra väskor skiljdes alla åt - några skulle övernatta i Vancouver och ta ett flyg nästa dag medan andra skulle flyga till sina städer redan samma dag. Jag blev dock hämtad av min värdfamilj och vi åkte till deras kusiner (19 och 11 år gamla) en bit utanför Vancouver, där vi åt middag och badade i grannarnas pool. Hela deras familj var väldigt trevliga och jag kände mig väldigt välkommen!

Igår åkte vi sedan bil upp till Prince George, ytterligare en lång resa på ungefär 80 mil. Bilder från den resan kommer senare. När vi tills slut kom fram fick jag en rundvandring i huset (har ett eget jättefint rum i källaren). Vi käkade middag och jag gav dem mina presenter (en bok om Sverige, en grytlapp med dalahästmönster, två burkar hemgjort sylt och ett halsband med Upplands respektive Värmlands landskapsblomma till döttrarna). Hoppas att de gillade dem.

Idag har vi inte gjort så mycket. Jag vaknade tidigt (är fortfarande lite jet-lagad) och packade upp mina saker, käkade frukost och sedan lunch och har nu varit och handlat mjölk med min äldsta värdsyster (här har de mjölken i stora fyraliters plastdunkar).

Måste bara säga att min värdfamilj verkligen är jättesnälla och verkar hur bra som helst! Ser fram emot att lära känna dem bättre!

Hoppas att ni har det bra hemma i Sverige (förresten, hur är vädret hemma? Här var det runt 30 grader igår...)! Saknar er alla!

Puss och kram!

Have you heard the news today, I'm leaving town, I'm cashing out

Nu lämnar jag kalla Sverige (som för tillfället faktiskt inte är särskilt kallt) och åker till ännu kallare Kanada (där det säkert dessutom är kallt på riktigt)!

Är så sjukt taggad på att träffa alla anda utbytesstudenter under resan, men framförallt ska det bli kul att äntligen få träffa min värdfamilj! De verkar så himla snälla och trevliga, och jag är så glad och tacksam att de har valt att ta emot just mig! Och snart är jag faktiskt verkligen där - i Kanada!

Först väntar dock en, förmodar jag, långdragen och tröttsam resa. Men vad är det de brukar säga - "det är vägen som är mödan värd". Inte för att slutdestinationen verkar så illa den heller (tvärtom!), men man ska ju se det från den ljusa sidan!

Hur som helst: good luck, have fun - because I will!

Au revoir!

Time to say goodbye

Klockan är mycket (åtminstone om man ska upp klockan fyra), det har varit en lång och intensiv dag (med packning, ytterligare ett skolbesök, visiter från vänner, middag med familjen, x antal panikartade dubbelkollningar av packningen samt sällskapsspelande) och jag är trött. Förmodligen kommer jag ändå inte att kunna somna, men jag tänkte i all fall göra ett försök att gå och lägga mig.

Men först vill jag bara tacka min familj och alla underbara vänner som jag har träffat de senaste dagarna (och också de som jag inte hunnit träffa såklart). Tack för att ni finns där för mig, tack för att ni hoppas att mitt visum inte ska komma men glädjs med mig när det gör det, tack för att ni berättar att jag kommer att dö på planet men säger åt mig att inte oroa mig, tack för att ni påminner mig om hur mycket roligt jag kommer att missa här hemma men säger att jag kommer att ha the time of my life i Kanada. Ni betyder allt för mig, och det är riktigt riktigt jobbigt att säga hejdå. Men, som sagt, det är ju inte för evigt!

Hejdå allihopa och ha det BÄST här hemma i Sverige!

Tusen kramar!

Jag och Luisa, som inte kan följa med till flygplatsen 

i morgon eftersom vi inte har plats i bilen

Jag vill kasta loss

Nu ligger mitt 21+6 kg tunga liv nerpackat i två väskor.
I morgon vid den här tiden är jag någon helt annanstans.

Saknaden kommer att bli enorm.
Men jag är redo och jag längtar!

Butterflies

Så var den här. Sista dagen i Sverige innan jag åker till Kanada! Om 24 timmar sitter jag på ett flygplan på väg till London och om 36 (hoppas jag har räknat rätt nu) timmar är jag nästan framme i Vancouver, där min värdfamilj kommer att möta mig. Det är helt sanslöst!

Sov ganska dåligt inatt, antar att jag börjar få en rejäl släng av resfeber. Vilket i och för sig inte är särskilt konstigt med tanke på omständigheterna... Att visumet kom igår gjorde mig lite lugnare, men icke desto mindre är jag något av ett nervvrak just nu - fjärilar i magen är bara förnamnet.

Min sista dag hemma ska ägnas åt att packa klart, åka förbi skolan och säga hejdå till alla, och äta ute med familjen på kvällen.

Å, jusste, måste bara flika in något om gårdagskvällen, som efter sista träningen med klubben spenderades hos Louise. Väldigt mysigt var det och jag fick även en otroligt fin fotobok som hon hade gjort. TACK!

Kram!

Visum!

Visumet är här!

Eller, egentligen inte själva visumet, utan ett dokument som bekräftar att jag får vistas i Kanada i tio månader för att studera och som sedan byts in mot ett visum när jag kommer fram till Kanada (om jag har fattat det rätt...). Jag är otroligt lättad och glad, för det började bli riktigt nervöst där ett tag. Det är trots allt i övermorgon jag åker, så det var minst sagt på tiden att visumet kom!

Idag har jag tänkt ta en tur runt Uppsala med cykeln för att fota lite, så jag har bilder att visa min värdfamilj och andra som kan tänkas vara intresserade av hur det ser ut i vår lilla stad. Tyvärr är inte vädret det bästa, men det kan inte hjälpas. Ber till vädergudarna och håller tummarna för att slippa regn!

Senare i eftermiddag blir det fika med Selma. Det var länge sen vi sågs så det ska bli väldigt kul! En träning ska också hinnas med och sen blir det till att träffa lite fler kompisar. Ser fram emot kvällen!

Ha det!

Som om allting var som vanligt

Så kändes det idag när jag åkte till skolan för att träffa alla underbara klasskompisar. Visst märktes det att det var ett tag sedan sist, men ändå - att stå där i matkön och försöka höra varandra över sorlet och slamret, att försöka lösa mattelärarens kluriga problem, att sitta och viska dåliga skämt till varandra på biologin och att hänga vid skåpen och räkna matte efter skolans slut. Det är så invant, så naturligt och så najs! Jag tror att jag har insett det först nu, men oj vad jag kommer att sakna klassen och skolan när jag är borta!

Men det kan inte hjälpas, för jag ska äntligen åka till Kanada och jag ser så sjukt mycket fram emot det! På lördag blir första gången jag flyger utan någon i familjen, första gången jag är utanför Europa och första gången jag får uppleva jet-lag. Spännande? Ja!

Men först väntar många sorgliga avsked. Eller egentligen har det redan börjat - i morse sa jag hejdå till mormor (kommer att sakna dig!) och många kompisar från skolan kommer jag inte att träffa något mer innan jag åker. Och visst är det jobbigt, men vadå, trots allt handlar det bara om ett år. Inte ens ett år förresten, bara 10 månader. Och ett år går fort, det har min erfarenhet lärt mig. Speciellt när man har kul (vilket jag är säker på att jag kommer att ha) och gör massor av saker (vilket jag förhoppningsvis också kommer att få göra).

Snart kommer Mirr hit för lite chill, så jag måste gå. Hörs!