Metalkonsert och snowboarding

Hallå!

Jag vill börja med att försäkra er om att jag lever efter mina äventyr i skidbacken. Några blåmärken och en långvarig träningsvärk resulterade söndagens snowboardåkning visserligen i, men inga brutna ben eller skallskador. Allt väl med andra ord.

Tänkte börja med att berätta lite om min lördagskväll. Eftermiddagen ägnades inte alls åt städande utan en tur till Coscto följd av middagslagning. Sedan fanns det ingen tid att städa utan det blev dags för oss att göra oss i ordning för metalkonserten.

Redy to rock it!

Konserten hölls i en relativt liten lokal på övervåningen till en kombinerad bokhandel/café. Det var väl en kanske hundra personer där, och när vi kom dit tog det ett tag innan själva konserten började. När den till sist drog igång kände jag mig allt annat än bekväm bredvid alla galna svart/blå/grönhåriga headbangande fan. Som tur var hade jag både Bryn och Alisha som vad det verkade som också kände sig lite out of place. Jag kan inte heller direkt säga att jag njöt av musiken (ska jag vara ärlig så lyssnade jag knappt på de två första banden som spelade), men när det sista bandet, We the Martyr (där Bryns bror är trummis), började spela så hade jag hunnit bli lite varm i kläderna och provade till och med att headbanga lite halvhjärtat (vilket självklart resulterade i nackspärr när jag vaknade upp på måndagen).

När konserten var över begav sig alla av åt olika håll till diverse efterfester. Eftersom vi skulle upp tidigt och Dori vägrade hämta upp oss efter midnatt hade jag och Alisha bestämt oss för att åka direkt hem efter konserten. I sista stund ändrade vi oss och åkte till någon slags efterfest som var på vår gata och vi därför skulle kunna gå hem efteråt. Men eftersom vi inte kände någon där och Bryn åkte hem nästan på direkten bestämde vi oss för att gå hem och sova i stället. Vi skulle trots allt stiga upp klockan sju morgonen därpå.

Så när vi kom hem blev det till att göra i ordning matsäcken för skidåkningen (en väldans god macka som jag så klart glömde i kylen när vi åkte på morgonen) och sedan gå raka vägen i säng. När klockan sedan ringde (efter vad som kändes som bra mycket mindre än sex timmar) var det riktigt tungt att ta sig upp. Men det gick, och snart var vi på väg mot Purden i en gul skolbuss tillsammans med Martin, Sonja, Daniela och diverse annat folk från City Hall (som organiserade resan). Väl i Purden gick allt väldigt smidigt - vi mötte upp med Robin och hans bror (som vi sedan inte såg mer av under dagen, förutom en kortis under lunchen) och jag gav dem deras liftkort. Sedan gick vi och hämtade upp vår i förväg beställda utrustning och därpå började min, Alishas och Danis snowboardlektion (Martin och Sonja åkte tillsammans medan vi andra tog lektionen).

Lektionen var bra och vi fick en grundlig genomgång, vilket behövdes eftersom jag aldrig stått på en snowboard förut (Dani tog några lektioner under jullovet och Alisha hade provat en gång förut, så vi var alla i princip nybörjare). Till en början kändes det som om jag aldrig skulle kunna åka nerför en riktig backe, eftersom jag knappt kunde stå på snowboarden när den var stilla. Med lite övning gick det dock snart bättre. Med det inte sagt att det var lätt, nej, det var svårt, både att styra och att hålla balansen. Ett antal fall blev det alltså redan innan vi begav oss upp i den riktiga pisten strax före lunch. På grund av krångel med min bräda (jag var tvungen att byta tre gånger eftersom det alltid var något som inte stämde) hann jag aldrig riktigt med att prova ankarliften. Men det kanske var lika bra eftersom jag förmodligen inte skulle ha kunnat ta mig uppför backen med den i alla fall...

Lite bilder från lektionen:

Daniela, instruktören och Alisha

Som ni kanske förstår av klädseln att döma
var det extremt varmt i backen den dagen

Efter att lektionen var över hade vi ungefär en timme kvar tills det var dags för lunch, och vi bestämde oss för att försöka hinna med ett åk i den stora backen (med tanke på vår skicklighetsnivå räknade vi med att det skulle ta runt 45 minuter att ta oss ner). Så vi begav oss till den ena stolsliften, där vi efter mycket om och men lyckades sätta oss tillrätta. Och så bar det av uppåt. Den första utmaningen kom redan när vi skulle kliva av liften. Eftersom man bara har ena foten fäst vid snowboarden när man åket lift är det väldigt svårt att styra och, framförallt, att stanna. Och som ni säkert vet är det alltid en liten nedförsbacke när man kliver av sittliften. Paniken växte allteftersom vi kom närmare och närmare avstigningsplatsen. Vi löste allihop situationen med att kapsejsa så fort vi kommit av liften - något som säkert såg löjligt ut men som i alla fall hindrade oss från att få upp en massa fart och sedan krascha.

Sedan var det alltså dags att ta oss an själva backen. Vi valde givetvis den lättaste pisten, en grön backe med namnet December Sun. Och till vår stora glädje gick det faktiskt bättre än väntat att ta oss ner. Visserligen tog det tid, och jag ramlade/tappade balansen och var tvungen att sätta mig ner (jag var genomblöt om rumpan redan halvvägs in i lektionen kan jag meddela) fler gånger än jag kunde räkna, men vi kom ner i tid till tårtan (som City Hall bjöd på) och jag lyckades till och med carva lite. Vilket måste betraktas som en framgång!

Lunchen bestod, förutom av en jättebit costcotårta, av Doris mumsiga broccolisallad, muffins, nötter, macka, granola bars, jordgubbar och diversa annat smått och gott. Mätta och belåtna var vi så redo att bege oss ut i skidbacken igen. Det blev ett till åk i samma pist innan vi mötte upp med de andra och bytte till den andra stolsliften och en lite mer utmanande backe. Åkandet gick lite upp och ner för mig under resten av dagen, ibland kändes det jättebra och jag lyckades carva medan jag ibland var hopplöst långsam och ramlade oavbrutet. Sammanfattningsvis kan jag i alla fall säga att snowboarding var väldigt, väldigt kul och något jag verkligen rekommenderar att prova. Själv har jag åkt skidor i många år och det var kul med en ny utmaning - snowboarding är helt klart en annan upplevelse och jag är säker på att det bara blir roligare ju bättre man blir.

Lite fler bilder från dagen:

Alisha i liften

Alisha och Dani in action (aa fast näe)

Låt er inte luras, jag erkänner att Dani i princip stod stilla på
snowboarden när jag tog bilden... inga riktiga actionbilder
här inte

Sonja

Sonja, Martin, jag, Alisha, Dani, Kaitlin och Maria

Allt som allt blev det fyra åk under dagen, något som kan tyckas futtigt. Men med tanke på att varenda åk tog uppemot en timme och att vi faktiskt hann med en lektion också så måste jag säga att vi ändå utnyttjade tiden ganska bra.

Det var trötta och möra i kroppen som vi sedan lastade oss på bussen och begav oss hemåt. Sonja visade mig sina otroligt epic naglar målade med svenska flaggan (hennes farfar var från Sverige så hon är en fjärdedel svensk), och vi ägnade den runt 40 minuter långa hemresan åt att prata om allt och inget.

När vi kom hem slängde vi i oss lite middag (för min del mackan som jag så omsorgsfullt gjort i ordning kvällen innan men glömde i kylen) och åkte sedan till volleybollträningen. Det säger ju sig själv att träningen inte gick så där lysande, även om det faktiskt gick bättre än väntat. Helt klart är i alla fall att när jag väl gick och lade mig på söndagskvällen somnade jag på direkten och sov som en stock hela natten.

Eftersom jag ska upp och simma i morgon bitti så får ni läsa om resten av veckan i ett senare inlägg.

Godnatt!